Gåva och rikedom att tillhöra den världsvida kyrkan

REPLIK

I sin replik i KT 1/2022 försvarar Gustav Kasselstrand och Axel W Karlsson från Alternativ för Sverige (AFS) sin uppfattning om etnisk rättvisa som bibliskt förankrad. Så som jag uppfattar det de skriver, innehåller deras teologi följande uppfattningar:

Att Gud i berättelsen om Babels torn i Första Moseboken 11 visar att människor ska leva åtskilda eftersom människorna i denna berättelse får olika språk och sprids ut över jorden.

Jesus är en förebild för flyktingar som har kommit till Sverige eftersom Jesus och hans familj återvandrade till sitt hemland efter tiden som flyktingar i Egypten.

Kasselstrand och Karlsson har frihet att läsa och tolka Bibeln hur de än önskar, men att kalla sin teologi för kristen anser jag dock vara lite magstarkt.

Det är intressant att Kasselstrand och Karlsson väljer att lyfta upp berättelsen om Babels torn eftersom denna berättelse i kristen tradition (och även i judisk tradition så vitt jag vet) alltid har tolkats som en berättelse om mänskligt högmod, ett högmod som Gud straffar genom att skapa språkförbistring mellan människorna och splittra dem över jorden.

Men den bibliska berättelsen slutar inte där. Varje pingstdag läser vi i våra kyrkor berättelsen från Apostlagärningarna 2 om när den heliga Anden kommer ner över lärjungarna och hur de börjar tala främmande språk – språk som förstås av den mångfald av olika folkslag som har samlats i Jerusalem.

Berättelsens budskap är att splittringen från Babels torn nu är övervunnen, människans synd är försonad. Pingsten kallas som bekant för kyrkans födelsedag eftersom det är vid det här tillfället som den nya gemenskapen skapas, en Andens gemenskap där människor av olika ursprung och olika språk plötsligt förenas och förstår varandra.

Det är en gåva och en rikedom att få tillhöra en sådan gemenskap, den gemenskap som kallas för den världsvida kristna kyrkan. Det är också en rikedom att vi är olika och det finns ingen dold agenda i vår kyrka för att försöka radera ut olika kulturella skillnader, såsom Kasselstrand och Karlsson låter antyda i sin replik.

Tvärtom bejakar Svenska kyrkan rätten till olika gruppers kulturella egenart, vilket ju har blivit tydligt i det aktuella försoningsarbetet med det samiska folket. En agenda för hela den världsvida kyrkan är dock tydligt uttalad och det är Jesus Kristus egen önskan för den kristna gemenskapen. ”Jag ber att de alla ska bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag dig, också de skall vara i oss. Då ska världen tro på att du har sänt mig.” (Johannesevan-geliet 17:21)

Kasselstrand och Karlsson menar att det är genom återvandring som vi läker splittringen i vårt samhälle. Jesus menar att det är genom en fördjupad Andens gemenskap över gränser. Frågan är vilken modell som ska kallas kristen.

Caroline Kyhlbäck
komminister i Västerås  domkyrkoförsamling