Efter Hamas blodiga kupp i Gaza mot president Abbas styrkor, ombildades den palestinska samlingsregeringen till att bli en oberoende krisregering under ledning av den välrenommerade Salam Fayyad. Att Hamas inte kunde sitta kvar i en palestinsk regering var givet under dessa omständigheter. Minst 160 dödades och 796 skadades i denna kupp. Gaza såg ut som Bagdad under dessa dagar. En Fatah-
ledare slängdes ut från ett
18-våningshus, en annan sköts 41 gånger i sin sjukhussäng. En sjukhusläkare som ansågs sympatisera med Fatah sköts sex gånger i benen.

I Sverige och annorstädes hörs nu en stark klagosång från analytiker i de flesta svenska medier, också Kyrkans Tidning.
Refrängen låter med variationer så här: ”Den här utvecklingen är omvärldens fel. EU, USA och Israel skulle ha accepterat det demokratiska valresultatet och fortsatt med sitt bistånd till den palestinska myndigheten, så skulle allt nu vara frid och fröjd.”
Detta är en grov missuppfattning. Det är en sak att acceptera valresultatet januari 2006. Det är ytterligare en sak att fortsätta tala med en Hamas-regering. Det är en helt annan sak att vilja stödja den regeringen direkt och ekonomiskt. Hamas är en terrororganisation som under hela sin regeringstid stött attackerna mot södra Israel. De tre krav som EU, FN, USA och Ryssland ställt på Hamas-regeringen – erkänn Israel, upphör med terror och våld, godkänn ingångna avtal med Israel – har Hamas absolut vägrat att hörsamma.

Det är Hamas, inte omvärlden, som hållit sitt folk gisslan. Hamas är en fascistisk, antisemitisk rörelse med uttryckligt mål att krossa Israel och döda judar, samt att införa sharia, inklusive könsapartheid på de palestinska områdena.
Det är djupt störande att välmenande kommentatorer i Sverige inte kan tänka sig att den part de så tydligt sympatiserar med, har en egen fri vilja och ett eget ansvar, även i en krissituation. Det är tillika svårt att tänka sig att de skulle vitmåla ett europeiskt parti med motsvarande agenda oavsett sociala ambitioner. Förhållningssättet tyder på en slags omvänd rasism.

Alla tillkortakommanden skylls på väst i allmänhet och Israel i synnerhet. Israel är inte utan skuld för situationen, men att inte erkänna att landet har svåra säkerhetsproblem och att dess regering inte ville försämra den ytterligare genom direktinbetalningar till en fientlig regim, ger mig känslan av att man bara inte vill förstå andra parter än de man själv sympatiserar med.
Ett exempel på där Hamas-regeringen hade haft ett val är de värdefulla växthus som Israel lämnade kvar i och med evakueringen av Gaza. De hade kunnat vara stommen i en blomstrande grönsaksindustri både för eget bruk och för export. De förstördes omedelbart.

Jag hör nu på radio att Gaza lider brist på färskvaror ...
Talet om att EU, USA och Israel svälter Palestinas befolkning är en annan bisarr idé. Inget annat folk (eller land) i världen har fått så mycket internationellt stöd som det palestinska. Vart tar pengarna vägen? Tydligen inte till en behövlig infrastruktur till det egna folket eller löner till offentliganställda. Kan man gissa att medlen fördelats till Hamas olika säkerhetsstyrkor?

Lisa Abramowicz
generalsekreterare, Svensk Israel-Information

Svar direkt
Det som skett är ett nederlag
Det är svårt att förstå hur Lisa Abramowicz läst ledaren i förra numret av Kyrkans Tidning, om det är den hon åsyftar. Där finns ingen täckning för den ”refräng” som hon tillskriver tidningen.
Hamas bär i högsta grad ansvar för sitt eget handlande. Något annat skriver jag inte heller. Däremot är det som skett ett nederlag för omvärldens strategi. Den förändring som nu inträffat kan knappast vara den som åsyftades när Hamas isolerades.

Dag Tuvelius, chefredaktör