Ge ideella uppdrag, inte tjänster

Noa Edwardsson, Clara Olsson, Nicole Ridegård, Tova Mårtensson, Viktor Joelsson, Svenska Kyrkans Unga
Foto: Andrii Yalanskyi

Svenska kyrkan står vid ett vägskäl i sin historia, i en tid när engagemanget såväl som tillhörigheten minskar. Vi behöver ta vara på engagemang och vända den nedåtgående trenden. Vi måste tänka om och jobba på ett möjliggörande sätt. För att Svenska kyrkan ska behålla sin lekmannaförankring måste kulturen kring ideellt engagemang förändras.

Vi måste komma till freds med ett faktum; normen kring tjänster som kyrkan har är inte ekonomiskt hållbar, inte idag, ännu mindre i framtiden. Tyvärr har vi som ideellt engagerade i Svenska kyrkan alldeles för stor erfarenhet av att få jobberbjudanden bara för att vi är engagerade. Vi hör också många historier om unga eldsjälar som får jobberbjudande som “belöning” för sina år som unga ledare. Varför tror Svenska kyrkans anställda och förtroendevalda att ungas enda incitament för engagemang är pengar? Det behöver vi ändra på. Den allmänna lekmannaverksamheten är församlingen. Det är på grund av ideellt engagemang som kyrkan lever. Vi kan inte skapa en konstgjord verklighet av en levande verksamhet genom att anställa unga. Dagens anställda borde i stället arbeta för att vara möjliggörare och våga skapa plats för ideella.

Svenska kyrkans anställda – våga vara de förebilder vi behöver. Tillsammans skapar vi en möjliggörande miljö, en gudstjänstfirande gemenskap där ingen åldersgrupp är främmande. Vi unga brinner för kyrkan, behandla det då inte som vårt jobb. Visa i stället för dem som är intresserade de vägar som finns. Det är stor skillnad mellan att ge unga fler ansvarsgivande uppdrag inom kyrkans breda verksamhet och att behandla alla unga engagerade som framtida profilyrken. Vi behöver verka för en ideell kultur med fokus på tillhörighet och engagemang, utan att kräva anställning av unga. Ge kyrkan en återväxt och verksamhet som bär sig själv, med hjälp av engagerade som bygger kyrka. Vi vill verka tillsammans för en levande kyrka som bär av många generationer.

Det finns inga reella hinder för unga att delta i fler delar av församlingens verksamhet. Svenska kyrkan har inte råd med att begränsa verksamhet till enskilda åldersgrupper, all kyrkans verksamhet borde vara generationsöverskridande. Det gör att normen “bara pensionärer kommer på mässan” bryts. Så borde kyrkan jobba, så borde kyrkans tillgångar användas. När vi gör detta blir det möjligt för ideellt engagerade från olika generationer att mötas. Först då kan vi tillsammans växa i vårt engagemang. Först då stärker vi varandra i tro. Först då blir vi en kyrka för alla.

Noa Edwardsson,
ledamot i Förbundsstyrelsen Svenska Kyrkans Unga

Clara Olsson,
ledamot i Förbundsstyrelsen Svenska Kyrkans Unga

Nicole Ridegård,
ledamot i Förbundsstyrelsen Svenska Kyrkans Unga

Tova Mårtensson,
förbundsordförande Svenska Kyrkans Unga

Viktor Joelsson,
vice Förbundsordförande Svenska Kyrkans Unga

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
En kyrka i förvandlig
Att möjliggöra och skapa plats för ideella är bra. Men ska vi anlita ideella pedagoger, musiker, diakoner, präster, vaktmästare, husmödrar, administratörer o.s.v? Är det det som är visionen? Det kommer fortfarande behövas utbildad personal och av naturliga skäl vill de antagligen ha betalt utifrån sin kompetens. Eftersom man behöver dra in pengar till sitt dagliga bröd. Kyrkan kanske ska bli helt ideell? Men då kan man inte räkna med att människor har möjlighet att ge av sin tid i samma utsträckning. Risken är att det bara blir ungdomar till rika föräldrar, pensionärer och arbetssökande som praktiserar gratis som möjligen har råd och tid att engagera sig? Både ideella och anställda behövs. Och att mötas och skapa plats för varandra på ett jämbördigt sätt är bra. Men vi behöver tänka igenom vilken kvalitet och stabilitet vi vill ha på det som församlingen gör. Vill vi ha körer, barngrupper, ungdomsgrupper, mötesplatser för alla åldrar, språkkaféer och allt annat som kyrkan bidrar med idag? Vad händer om ingen utbildad personal leder verksamheterna? Det kan ju vara gott, men det kan också kanske leda till negativa effekter? Det är en öppen fråga.
En kyrka i förvandling, II
Visst är det så att med en krympande budget behöver kyrkan sannolikt dra in verksamhet eller dra ner på tjänster och anlita fler ideella. Men det kan ändå vara värt att fundera kring vad som händer med verksamheten ifall utbildad personal förväntas arbeta ideellt. Vem har den orken, efter jobbet? Vem har den möjligheten, utan annan inkomst? Ska kyrkan bli helt lekmannaledd? Vad händer med innehållet i verksamheterna då? Den frågan kan man behöva fundera kring och utvärdera. Både ideella och anställda behövs. Och det är väl inget fel att engagerade människor som arbetat ideellt i kyrkan till slut får erbjudande om jobb, ifall utrymme finns? Varför skulle det vara fel? Det behöver inte finnas någon motsättning i att erbjuda någon en anställning och lön, och att personen samtidigt drivs av passion och engagemang, från djupet av sitt hjärta.
Åsa Lundmark
Väldigt bra skrivet! Jag håller med, ni skriver fint om vårt gemensamma updprag att bygga församling. Det är något vi gör tillsammans, precis som ni skriver. Det görs inte bäst av att noggrant skilja på vem som får förtroende att göra vad utifrån om personerna är avlönade eller inte. Eller att bevaka köket och nycklarna till församlingsgården.
Anna
Så bra skrivet och det sätter fingret på ett stort problem i vår kyrka. Vi har blivit alldeles för orienterad kring anställda. När det kommer människor som vill engagera sig och kanske leda en kör, starta alpha, driva ett språkcafe eller vara ledare i ungdomsgruppen så behöver vi möjliggöra och släppa fram dom människorna. Ge dom verktyg, stöd och uppmuntran och ta vara på deras engagemang. Rent konkret kan det t.ex. handla om att ha planeringsträffar på kvällstid så att ideella kan var med på planeringen. Tyvärr finns det väldigt många exempel på människor så istället mötts av oro och skepsis över att släppa in "icke anställda", där det ideella engagemanget upplevs som ett hot på de anställdas jobb. Vi skulle vinna mycke på att istället se det som gåva från Gud. Vi behöver jobba tillsammans både anställda och ideella och bygga kyrkan tillsammans, stödja och uppmuntra varandra och ta vara på alla goda initsiativ och engagemang, då tror jag att vår kyrka kan växa och bli ännu mer levande.
Noa Edwardsson
Hej En kyrka i förvandliG! Lite svar på din fråga: Visst behöver vi fortfarande anställda i kyrkan! Det är dock lite utanför detta område. Detta gäller att vi inte kan anställa bort en ideell kultur. Kyrkan behöver en församling som bär upp sig själv och då är den ideella kraften viktig, med de anställda som en grundpelare i att verksamheten ska funka. Men då behöver de ideella myyycket mer ansvar än de har idag. Det är synnerligen stor skillnad mellan det och att slänga bort ett arbetslag till förmån för lekmän, men det får ju framtiden visa!
En kyrka i förvandling
Hej Noa! Tack för ditt svar. Den ideella kulturen har kanske inte varit så stor i Svenska kyrkan om man ser historiskt? I o för sig jobbade ju prästfruarna ideellt med diakonala frågor o med söndagsskola osv. Och kyrkvärdar fanns. Men annars var det väl en avlönad präst, kantor, en klockare o inte så mycket mera i Svenska kyrkan? Församlingens uppdrag som beskrivs i Kyrkoordningen o som leder tillbaka till Paulus o Jesu lärjungar är kanske en nyare koppling i Svenska kyrkan, även om den knyter an på olika sätt till de olika kyrkotraditionerna i världen? Det är intressant hur Svenska kyrkan ska utvecklas nu. Hur vi kan ta med oss det goda från Svenska kyrkans historia o nutid, och lägga till det goda från andra samfund för att hitta något som passar här hos oss. Då kan det ju också vara bra att titta på fallgroparna som andra erfarit, så att vi undviker dem. Och utvecklar något bra där både lekmän o anställda kan arbeta sida vid sida på ett gott sätt. Det är ju viktigt att hitta ett förtroende för varandra. Om det nu är så att anställda är rädda för att ge ideella mera inflytande så måste ju det bero på något? Hur kan vi ta farhågorna på allvar, så att vi kan bli mer frimodiga?
Katarina
Inklusive min egen kommentar: säger inte behovet av signaturer som anonymiserar kommentatorn en hel del för en kyrka som ska vara öppen? En reflektion som får stå för en del av problematiken kring ideella, volontärer, kristna, lärjungar, whatever...
En kyrka i förvandlig
Hej Katarina! Tack för din reflexion. Jo, det kan nog vara åt båda hållen. Att både ideellt engagerade och anställda i Svenska kyrkan är försiktiga med att säga sitt namn, eftersom man är rädd att bli nedmejad för sin åsikt och sina tankar. Det är ju också så att vi gärna vill veta vem som talar, för att kunna placera uttalandet på en skala "värt att beakta - inte värt att lyssna på". Min tanke med det jag skriver är att väcka frågor och försöka skapa förståelse för olika perspektiv. Så att vi kan fördjupa viktiga frågor, och tillsammans hitta många goda svar. Men jag håller med dig om att det är ett problem att samhällsdebatten överhuvudtaget - inte bara i kyrkan alltså - är sådan att folk klubbar ner varandra istället för att se frågorna ur de mångbottnade och nyansrika perspektiven som frågorna innehåller. För att vi ska kunna hitta goda vägar framåt behöver vi förstå frågorna ur många olika perspektiv, och ta varandra på allvar. Kanske också ta Svenska kyrkan på allvar. Se och ha förståelse för både hennes äldre historia, 1900-talshistoria, nuet och försöka hitta de goda vägarna framåt. Jag tror mycket på en god dialog. Det är en viktig fråga Svenska kyrkans unga tar upp ovan.
En kyrka i förvandling
Det jag menar är att varje människas ord, tanke och röst är viktig. Och att det kan vara en hjälp att höra varandra när vi slipper bländas av varandras namn, ålder, position, osv. Det kan bli lättare att höra vad vi verkligen försöker säga. Debattinlägget här från några ur Svenska Kyrkans unga är viktigt. Det är en viktig fråga hur unga ska kunna få mera förtroende att utföra saker i kyrkan och församlingen. Hur skapar vi det förtroendet och utrymmet? Deras tankar föder följdfrågor. Jag tänker på hinder, grynnor och möjligheter och att det kanske är så att Svenska kyrkan tidigare inte varit så lekmannaledd, utan har en historia av att vara mera ledd av utbildad och avlönad personal. Det finns både fördelar och nackdelar med det, men jag tror att det är viktigt att förhålla sig till. Det går inte att sudda bort den erfarenheten/"personligheten" ur Svenska kyrkan. Vi behöver se och fundera kring det, vad det innebär idag, och i morgon, när Svenska kyrkan förväntas bäras av fler ideellt engagerade människor. Hur bygger vi vidare nu, hur tar vi vara på det goda, och undviker fallgroparna? Och hur ser våra olika visioner för Svenska kyrkans struktur och organisation egentligen ut?
En kyrka i förvandling
Den dubbla ansvarslinjen har förstås en gedigen tradition i Svenska kyrkan. Den är en självklarhet i sammanhanget. Det jag reflekterat kring här är bara frågorna hur ideella och anställda hand i hand ska kunna utföra församlingens konkreta verksamhet, på ett hållbart och fruktbart sätt.