Det finns dock två problem vad gäller gudstjänstlivet som jag vill lyfta fram. Det första är sammanlysningarna. I varje pastorat borde det finnas åtminstone en huvudkyrka där gudstjänst firas varje helgdag. Att församlingar med endast några hundra invånare ska ha lika många gudstjänster som en tätortsförsamling är orimligt i de fall resurserna är starkt begränsade. Bättre än rullande scheman är att låta en stor församling få vara huvudkyrka och låta de mindre församlingarna få ha ett något glesare gudstjänstliv. Sammanlysningar måste ske utifrån kyrkoåret och insikten om att helgdagarna är olika viktiga.

Det andra problemet är att veckogudstjänsterna fått breda ut sig på bekostnad av huvudgudstjänsterna. Det beror huvudsakligen på kyrko­ordningens ord: ”om församlingens huvudgudstjänst flyttas till annan församling skall ändå en gudstjänst firas i församlingen under veckan”. Veckomässan kräver ofta en nästan lika stor arbetsinsats som högmässan, men besöks av betydligt färre. När kyrkklockorna en söndag bjuder in till gudstjänst är det dess-utom ett vittnesbörd även för dem som tackar nej. Men veckomässa i församlingshemmet innebär däremot sällan ett vittnesbörd för andra än den innersta kretsen. Om kravet på kompenserande veckogudstjänster försvann skulle det frigöra stora resurser och åtminstone några fler huvudgudstjänster skulle kunna firas.

Markus Klefbeck
kommminister i Överjärna,
Ytterjäna och Vårdinge