Jag har ett minne som har följt mig från min konfirmationspräst då jag gick och läste. Han talade om för oss hur viktigt det var med liturgin. Det är kanske inte alltid att prästen är i toppform och kan prestera  en glödande predikan, men då träder liturgin in och man går berikat hem i alla fall. Den Gud man gick till kyrkan för att möta, möter man i ordets storhet. Det ordet faller inte till marken utan det  får verka som Gud hade tänkt sig det skulle göra. Måste säga att på den tiden höll jag inte med prästen men av erfarenhet har jag lärt mig det är helt rätt.

Den vilsenhet som tycks råda inom kyrkan bör ändras till ett fasthållande av liturgin. Annars hamnar vi på samma ställe som frikyrkan med fallande kyrkobesök. Då Martin Luther reformerade kyrkan kastade han inte bort liturgin. Det var avlatshandeln och Mariadyrkan som togs bort.