Hälsning från Skara: Heja Strängnäs!

I Strängnäs domkyrka spinner man stora planer. Någon kulturhistorisk ostkupa över domkyrkoberget är inget man tänker sig. Domkyrkan måste få möta sin tid.

Alla som varit inblandade i renovering och ombyggnation av kyrkor känner väl till förväntningarna på samlingslokaler, toaletter, förrådsutrymmen, utställningsyta, kafé och arbetsplatser. Man vill att kyrkan ska fungera för både besökarnas och personalens behov idag. Ett kyrkorum ska också svara mot de liturgiska krav vi har idag med plats för kör, lekmannamedverkan, barnperspektiv och prästen bakom altaret. När det ska göras om är det klart att känslor väcks och diskussioner böljar, inte minst för en ikonisk domkyrka.

På ena sidan finns de som säger: ”ändra inte på min kyrka”. På andra sidan sägs: ”kyrkan måste hänga med sin tid”. Det verkar alltid vara mer medialt gångbart att vara emot än för.

Det vet man i Skara. När domkyrkan där skulle byggas om 1999 blåste det hårt omkring beslutsfattarna. Artiklar och insändare fyllde tidningarna. Grupper överklagade beslut upp till högsta instans. Flera gånger. Riksrevisionsverket och Riksantikvarieämbetet drogs in. Några personer som domprosten och arkitekten blev hårt åtgångna, trots att förslagen och besluten inte var deras personliga. Stift och pastorat stod emellertid fast. Idag finns det ingen som skulle vilja ha ombyggnationen ogjord. Ingen.

Just nu har det berättats vad som tänktes och skedde, hur det blev som det blev och varför det är som det är. I maj kom nämligen boken ”En katedral möter sin tid”, som handlar just om hur det var i Skara. Och om hur katedralen utvecklas vidare på det omtag som då togs.

Domprosten, som hette Bo Eek då, skriver om hur det stormade och hur det kändes när vision mötte motstånd. Arkitekten Jan Lisinskis medarbetare berättar stolta om det enorma arbetet och att man, genom allt som skedde, genomförde uppdraget med ansvar och respekt. Andra som var med, länsantikvarier, byggare, beslutsfattare, kontrollanter, biskop, ger sina berättelser. Man grävde ut för nya utrymmen under och utanför domkyrkan, men det mesta gjordes interiört. Otroligt är det att det gick. En flagga är vackrast i motvind.

Situationen som sådan upprepas gång efter annan. Vad är nytt under solen. Så heja Strängnäs! Gå på, men försiktigt och genomtänkt. Ni kommer inte att få med alla och ni kommer att få ta emot en och annan smäll. Men en ostkupa över domkyrkoberget är inte vad dagens och kommande släkten förväntar sig. En katedral möter sin tid. Hela tiden.

Anders Alberius,
domprost i Skara 2003-2013