Hög tid för diakonal strategi i utsatta områden

Susanne Gorne

Foto: Magnus Lejhall/TT

I sommar har Svenska kyrkans församlingar lagt miljoner på att underhålla en initierad medelklass som troget kommer för att lyssna på musik. Men i sommar har också en ny kull barn rekryterats till de kriminella gängen. 

Vår regering gick till val på hårdare tag mot kriminaliteten och ja, det byggs fängelser som aldrig förr. Antalet barn som sitter häktade är idag rekordstort. Det är en ovanlig situation.

Svenska kyrkan finns mitt i detta som en av civilsamhällets riktigt stora aktörer. Och trots vikande medlemstal har vi större ekonomiska muskler än alla andra svenska, kyrkliga samfund. 

I sommar har Svenska kyrkans församlingar lagt miljoner på att underhålla en initierad medelklass som troget kommer för att lyssna på musik i våra kyrkor. Det har fikats och njutits och det är vackert. Och många har nog hittat hopp och tro i dessa evenemang. Men i sommar har också en ny kull barn rekryterats som villebråd för de kriminella gängen. Den iskalla kriminaliteten har krupit nedåt i åldrarna med en fasansfull våldseskalering som resultat. Om utvecklingen inte vänder kommer vi snart ha 11-åriga mördare på våra gator.

Snart är det dags för kyrkomötets överläggningar. Kanske ska då tid läggas på att diskutera huruvida en brud ska tillåtas vandra in i kyrkan i armkrok med sin far eller inte. Oavsett vad som beslutas kommer nyheten om det hamna i våra stora medier och visa svenska folket var kyrkan har sitt fokus. Kanske ska det också återigen suckas över tomma kyrkor med frågor om varför de unga inte kommer till oss, lär sig psalmerna och liturgin.

Men kommer någon lyfta frågan om en diakonal strategi för att flytta kyrkans verksamhet till våra utsatta områden där rekryteringen av barn till kriminella uppdrag ofta sker? Kommer en särskild pengapåse avsättas för de församlingar som vill och vågar ändra kurs? Som vill finnas för de barn och ungdomar som fortfarande tvekar mellan mörker och ljus, framtid eller vägslut?

Två motioner har visserligen lämnats in på området, den ena behandlar kyrkans engagemang inom avhopparverksamhet, den andra kyrkans möjligheter att bedriva alternativa behandlingsformer på kriminalvårdsanstalter. Gott så. Men mer insatser behövs och framförallt tidigare.

Kanske behövs ett paradigmskifte i hur vi ser på kyrkans verksamhet: Att evangelium handlar om att se till de svagaste. Om att vara Jesu händer och fötter på jorden. Svenska kyrkan har möjligheten. Om vi vill.


Susanne Gorne

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Prenumerera på Nyhetsbrev

8 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.

Anna
För att föra fram en poäng behöver man ibland spetsa till det. Men det är den trygga medelklassen som i hög grad bekostar våra verksamheter. Det är olyckligt att ställa olika grupper mot varandra. Det är inte heller helt enkelt att veta på vilket sätt vi som kyrka kan medverka till förändring för barnen som lever i utsatthet. Råkar själv jobba med det. Det beror på de lokala förutsättningarna och vilka aktörer som vill och kan samverka med varandra. Det är inte alltid pengarna det hänger på. I ett samhälle med ökande klyftor i levnadsstandard mellan människor och där begäret efter pengar är mindre skambelagt förut, torde också unga påverkas av det och dras in i s k genvägar. Utvecklingen är fasansfull, men det är inte så enkelt att sommarmusiken kan ställas mot det diakonala uppdraget och ansvaret
Diakoni på många sätt
Att gängkriminaliteten kryper ner i åldrarna är kanske delvis en konsekvens av att straffen har skärps även för yngre? Ju mer vi tycker att yngre ska få hårdare straff, desto ännu lägre åldrar blir det på dem som gängen vill rekrytera. Kan det vara en faktor? En annan viktig faktor är väl hur lokalsamhället, med fritidsgårdar och samhällsservice har försvunnit från många områden. Här kan kyrkan vara en aktör - men hela samhället behöver sluta upp och bli närvarande igen. I övrigt håller jag med om att det är svårt att ställa grupper mot varandra. Ska inte kyrkan också finnas till för en misshandlad högavlönad människa, som flyr hemifrån och sitter och hämtar andan på en konsert i kyrkan? De finns också.
Anders, ViSK i Kyrkomötet
Tack Susanne. Du nämner inte två, utan tre av de motioner vi formulerat eller skrivit under inför årets kyrkomöte. Ett strategiskt arbete är alldeles nödvändigt. Vi behöver tänka genom vad diakonin ska vara och vad den ska göra, och detta är något vi behöver göra tillsammans över nomineringsgruppsgränserna. Än en gång tack för ditt inlägg, jag blev uppriktigt glad. Anders Lundberg, tjänstgörande gruppledare för ViSK i Kyrkomötet
Diakoni på många sätt
En diakonal strategi för hur Svenska kyrkan kan vara delaktig i arbetet för att bryta gängkriminaliteten och ge barn och ungdomar bättre alternativ är bra och behövs verkligen. En del i det är hur vi konkret kan finnas för barnen och ungdomarna i deras vardag. En annan del är hur vi kan utveckla och lokalt ge mera tid och plats för den ”profetiska diakonin” - att peka på de strukturella, och organisatoriska, faktorer i samhället som behöver förändras för att skapa en hoppfullare framtid. Kyrkan och diakonin kan vara en viktig aktör ”hands on”, bland flera samhällsaktörer, men minst lika viktigt är att påtala brister i systemen och ge goda förslag på hur och vad som behöver förändras. Det är förstås politik, och i politiken tycker man olika. Men det finns också forskning att luta sig mot, som skulle kunna ge vägledning. Och människor som jobbar diakonalt dagligen bland människor som befinner sig i en utsatt position har också värdefull inblick och överblick, som behöver kanaliseras i den profetiska diakonin. För att skapa en hållbar och värdig förändring.
Ansgar
El Salvador gick från en av världens otryggaste länder till att vara säkrare än samtliga västländer. Inkl Sverige. På tre år (!). Så nej, det är inte omöjligt detta, Sverige har en budget på enormt mycket mer.
Torbjörn Sundblad
Jag håller med att dikonin ska göras tydlig i församlingar men inte bar i vissa utan i alla församlingar .Där församlingens dikoni ska vare en tydlig plats och öppen kyrka när jag bhöver stöd .
Anders präst
Så bra och klokt. Vi ska sannerligen vara Guds händer och fötter och möjliggörare. Känner igen känslan du så bra sätter ord på - att vi underhåller medelklassen med musik.
Diakoni på många sätt
"Medelklassen" är väl också människor? Och kyrkan är väl inte bara ett "diakonicentrum"? Är inte kyrkan ett rum och ett sammanhang där varje människa ska kunna få växa i anden? Musik är ju ett av de sätt som når bortom tid och rum, som förenar människor med människor, och en mötesplats för människan och Gud? Det finns ingen motsättning i att kyrkan både har konserter och en diakonal strategi. Pengarna räcker till båda. Och båda är viktigare än vi anar. I musik finns dessutom en stor själavård.