Hur vi kommer åt ”kassakistan”?

Pether Nordin talar i KT nummer 1 om för oss hur stark och bra kyrkans ekonomi är. Och ropar: ”Använd pengarna – för Guds skull!”

Innehållet i ”kassakistan” beskriver han enkelt. Där ligger ju runt 45 miljarder kronor att ta hand om. Han upplyser oss visserligen om att en icke oväsentlig del utgöres av kyrkor, andra byggnader, aktier med mera och nämner att de 45 miljarderna finns på flera ställen och därmed under många olika beslutsfattares viljor och kontroll. En komplikation, menar jag.

Pether Nordin vill tala ”sanning” med oss och förklarar att det är mycket pengar – ”nästan så mycket att det är svårt att föreställa sig beloppet”.

Knappa åtta tusenlappar per medlem har jag räknat ut.

Kyrkans resultat år 2020 uppgick till 2,4 miljarder kronor. För de senaste fem åren blev genomsnittsresultatet 1,8 miljarder, vilket givit cirka 4 procent i ”avkastning” på allt som lagts i kassakistan.

Runt tre hundralappar per medlem och år har jag räknat ut.

Trots dessa ”ofantligt stora ­belopp”, som Nordin beskriver som nästan svåra att föreställa sig, varnar han oss för en varg som han menar väntar vid skogsbrynet.

Min insyn i kyrkans ekonomi är begränsad till att omfatta ”kassakistan” i mitt pastorat. Ekonomin hos oss är med min måttstock tillfredsställande god. Det finns en likviditetsreserv, dock långt ifrån ”ofantlig”. Vi gör bra saker och utvecklar våra verksamheter.

Men kyrkotillhörigheten minskar trots detta. Även om det sker i små steg så är det klart oroande.

Av kyrkans medlemsredovisning åren 1972–2018 framgår att antalet medlemmar har minskat varje år. Från cirka 7,8 miljoner ner till 5,9 miljoner, det vill säga med nästan 2 miljoner tillhöriga. I procent av folkmängden har medlemsantalet minskat från 95 procent till 58 procent. Nedgången år 2021 blev 70 000.

Detta är också en ”sanning”(!) som Pether Nordin borde ha beskrivit som ett ”ofantligt” stort bortfall och kompletterat sin ekonomiska analys. Men här har han uppenbart inte hört några vargar yla.

En enkät, redovisad i denna tidning för något år sedan, beskriver tillika att hälften av alla kyrkotillhöriga definierar sig som ”okyrkliga”. En riskgrupp för kassakistan!

”Alla verksamheter har utmaningar framför sig” och det är inget konstigt med det, skriver Nordin. Kanske så. Kyrkans utmaning måste i vart fall vara att reda ut och beskriva hur mycket av innehållet i ”kassakistan” som faktiskt kan disponeras inom överskådlig tid och visa vägen för användningen.

För inte gav oss den erfarne stiftsdirektorn några tips!

Ekonomirapporter från företagen – en grupp som Nordin hänvisar till – visar vikten av att investera i produktutveckling, service­utbud, marknadsutveckling och i ”humana resurser”(HR). Jag tror att kyrkan har en del att lära av näringslivet vad gäller motsvarande investeringar.

Visst! Använd pengarna – för Guds skull! Men Pether, bli lite konkret och ge oss några bra förslag på hur vi kan lätta på den ofantligt stora ”kassakistan”!

Stig Nilsson
Viken