Saken gäller evangeliet

Erik Eckerdal biskop

Foto: Oscar Olsson/TT

Replik. Marcus Romedahl har en del bra poänger i sin artikel, men träffar ändå inte syftet med Kyrkans näringsliv eller innehållet i de två föredrag jag bidrog med vid konferensen. 

REPLIK

 

Marcus Romedahl reagerar på en artikel som rapporterade från en konferens anordnad av organisationen Kyrkans näringsliv. Romedahl argumenterar för att kyrkan hellre bör ägna sig åt att förkunna evangelium än näringsverksamhet.

Det är en rimlig hållning, om dessa ställs emot varandra. Romedahl har en del bra poänger i sin artikel, men träffar ändå inte syftet med Kyrkans näringsliv eller innehållet i de två föredrag jag bidrog med vid konferensen. Romedahl uppfattar konferensen som att den handlade om att skapa nya intäkter för kyrkan, men missar att det primärt handlar om pastoralteologi, god förvaltning och nya arbetssätt som kan expandera kyrkans arbete och effekt i kyrka och samhälle.

Jag är överens med Romedahl om att kyrkans arbete ska bedrivas med kompetens och vara pastoralteologisk motiverad. Det gäller förstås all verksamhet, även verksamhet som bekostas med kyrkoavgiftsmedel. Är det alltid så att sådan verksamhet är pastoralteologiskt motiverad, bedrivs med kompetens, kostnadsmedvetenhet och har tydliga effekter?

Snarare än att sätta evangelium och näringsverksamhet mot varandra, är frågan en annan. Nämligen, hur fördjupar och vidgar kyrkan sin pastoralteologiska ansats? Evangeliets förkunnelse innebär givetvis att en enskild kristen vinner en annan människa för Kristus, att människor undervisas och döps, att mässan firas, att kyrkan som gemenskap tjänar varandra och andra. Men det innebär även att ta plats i samhället, institutionellt och som Guds folk. Inte som ersättning för evangeliets förkunnelse, men som ett uttryck för detta.

Kyrkans materiella förvaltning är inte skild från kyrkans andliga förvaltning, om den grundas i en tydlig ecklesiologi och pastoralteologi, utan är en integrerad del av kyrkans arbete för att bygga upp, fördjupa och bredda kyrkans kultur och som redskap för Guds rike. Svenska kyrkan förvaltar stora tillgångar och bedriver redan idag omfattande näringsverksamhet, till exempel Berling Media och vår skogsförvaltning. Frågan är hur kyrkan kan förvalta sina andliga och materiella tillgångar bättre och få större effekt. Just för att säkerställa kompetens och sprida goda och framgågångsrika exempel behövs initiativ som Kyrkans näringsliv, liksom många goda, kloka och kompetensdrivna initiativ i församlingar och i inomkyrkliga organisationer. 

 

Erik Eckerdal
biskop för Visby stift och Svenska kyrkan i utlandet

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Taggar:

Ekonomi Biskop

Prenumerera på Nyhetsbrev

1 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.

Katarina
I Sverige är privat ägande, kapital och entreprenörskap av ett vänsterideologiskt politiskt synsätt betraktat som så fult och smutsigt att den fina kyrkan och tron inte kan ha något med detta att skaffa. I bibeln är det en helt annan verklighet där samhällsstrukturen krävde eget företagande för överlevnad. Paulus tältmakeri, ett hantverk som gav honom både försörjning och mobilitet i sin evangeliespridning, är ett exempel. Sen har vi det som aldrig lyfts i Svenska kyrkan: alla ekonomiskt välbärgade som lägger tiden på att just tjäna pengar, för det kan de göra bra, men verkligen längtar efter och satsar på att hjälpa människor med sina resurser. Här kan faktiskt kyrkan hjälpa företag och enskilda näringsidkare att göra kloka, ansvarsfulla och hållbara satsningar! För vad man vet om människan är att i det stora hela, vill hon göra gott. Även om det finns de som gör det motsatta med kraft. Hjälp de resursstarka att göra det goda de vill.