Det är mycket tillfredsställande att vi äntligen i Svenska kyrkan kan ta stegen till full integrering av SKM och Lutherhjälpen. Motiven till två skilda organisationer med olika internationella relationsmönster har varit starka.
Birgitta och Per Larsson har visat i sitt inlägg (Kyrkans Tidning 49/07) att det krävs stor uppmärksamhet så att inte väsentligheter går förlorade. Bi-ståndsorganisationer har inte på samma sätt som missionsorgan i sin identitet ett delande i tillbedjan och fest liksom i arbete och slit. När antalet missionärer drastiskt minskar kan vi förlora, som Per Kristiansson påtalat (Kyrkans Tidning 51–52/07), denna viktiga aspekt.
Ändå kan man välkomna att Svenska kyrkan nu framträder med en identitet i sin internationella samverkan med kyrkor och kyrkliga organ. Det kan också påverka kyrkolivet i det svenska samhället så att biskopar och andra ser sambanden mellan arbetet i andra kulturer och arbetet i de svenska sammanhangen. Där har Margareta Grape en omistlig poäng (Kyrkans Tidning 50/07).
Om det finns anledning till oro gäller det både SKM och Lutherhjälpen. Från att ha varit mer eller mindre officiella och samtidigt markant självständiga organ i Svenska kyrkan ser det ut som om den svenskkyrkliga riksadministrationen tagit över. Den självständiga tolkning av mission och internationell diakoni som tidigare gjorts av för detta mål tränade organ och personligheter reduceras till att bli en del i en hierarki som styrs av politiker, hängivna och förtroendevärda, men med annat mandat.
Under ett antal år har jag fått arbeta i mission inom Malmö kyrkliga Stadsmission. Det har bekräftat för mig att det är angeläget för mission att ha en tydlig kyrklig förankring. Det har samtidigt lärt mig att mission måste ha en egen och särskild identitet i förhållande till den etablerade kyrkogemenskapen, i Malmö den kyrkliga samfälligheten. Risken är annars stor att mission värderas utifrån hur nyttig den är för kyrkan, till exempel om den vinner medlemmar eller åtminstone goodwill för kyrkan. Medan mission är att helhjärtat och troget söka sig utanför den etablerade kyrkogemenskapen och identifiera sig med dem som är utanför.
Överfört på de förhållanden jag tänker råder på Kyrkans hus i Uppsala är alltså min oro att Svenska kyrkans mission och internationella diakoni reduceras till en kyrklig internationell avdelning. Det viktiga är att mission och internationell diakoni bevarar sin identitet och sina särskilda uppdrag.
Bengt Ingvarsson
f d gatupräst
Ändå kan man välkomna att Svenska kyrkan nu framträder med en identitet i sin internationella samverkan med kyrkor och kyrkliga organ. Det kan också påverka kyrkolivet i det svenska samhället så att biskopar och andra ser sambanden mellan arbetet i andra kulturer och arbetet i de svenska sammanhangen. Där har Margareta Grape en omistlig poäng (Kyrkans Tidning 50/07).
Om det finns anledning till oro gäller det både SKM och Lutherhjälpen. Från att ha varit mer eller mindre officiella och samtidigt markant självständiga organ i Svenska kyrkan ser det ut som om den svenskkyrkliga riksadministrationen tagit över. Den självständiga tolkning av mission och internationell diakoni som tidigare gjorts av för detta mål tränade organ och personligheter reduceras till att bli en del i en hierarki som styrs av politiker, hängivna och förtroendevärda, men med annat mandat.
Under ett antal år har jag fått arbeta i mission inom Malmö kyrkliga Stadsmission. Det har bekräftat för mig att det är angeläget för mission att ha en tydlig kyrklig förankring. Det har samtidigt lärt mig att mission måste ha en egen och särskild identitet i förhållande till den etablerade kyrkogemenskapen, i Malmö den kyrkliga samfälligheten. Risken är annars stor att mission värderas utifrån hur nyttig den är för kyrkan, till exempel om den vinner medlemmar eller åtminstone goodwill för kyrkan. Medan mission är att helhjärtat och troget söka sig utanför den etablerade kyrkogemenskapen och identifiera sig med dem som är utanför.
Överfört på de förhållanden jag tänker råder på Kyrkans hus i Uppsala är alltså min oro att Svenska kyrkans mission och internationella diakoni reduceras till en kyrklig internationell avdelning. Det viktiga är att mission och internationell diakoni bevarar sin identitet och sina särskilda uppdrag.
Bengt Ingvarsson
f d gatupräst
Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,
LÄGG TILL NY KOMMENTAR