Målet med fortsatta samtal i äktenskapsfrågan kan inte vara att övertala utan bara att ge fördjupade insikter
I Kyrkans Tidning nr 48 intervjuas Oasrörelsens Berit Simonsson, liksom prästen Ingemar L Scott och en anonym präst, med anledning av en samling i Smyrnakyrkan i Göteborg för präster som inte viger samkönade par. Man menar att de samtal i frågan som biskoparna förespråkar nog är bra, men slår också fast att präster inte kommer att låta sig övertalas att viga samkönade par.
Med anledning av detta och av att Berit Simonsson använder termen ”klassisk äktenskapssyn” vill vi säga följande:
1. Att benämna en viss teologisk syn i någon fråga såsom ”klassiskt” är dels ett försåtligt härskarspråk. Ordet betecknar något gammalt och fint och av bestående värde. Om någon menar sig stå för den klassiska synen i en viss fråga menar man underförstått att andra synsätt är mer tidsbundna och därmed egentligen fel. Faktum är också att det inte existerar någon klassisk äktenskapssyn. Om man läser Emma Audas grundligt lärda doktorsavhandling Det heliga äktenskapet (2020) ser man att en kristen äktenskapssyn över huvud taget inte existerar före 1100-talet och att den därefter gång på gång har skiftat i sina grunddrag. De föreställningar om vad ett äktenskap är, som råder i dag i västerlandet är i hög grad präglade av romantikens synsätt – också i kyrkan – vilket betyder att de förväntningar som ställs på vad äktenskapet skall ge är orealistiska och dessutom leder synsättet till ett slags gruppegoism där det anses legitimt att slå vakt om den egna familjen på bekostnad av andra relationer.
2. Nej, målet med fortsatta samtal i äktenskapsfrågan kan inte vara att övertala utan bara att ge fördjupade insikter. Här finns bara utrymme för antydningar men det måste handla om sådant som att kristendomen inte är en lag- och principreligion, utan evangelium till alla människor. När tidens lärde förebrådde Jesus för att han inte upprätthöll sabbatsprinciperna, utan tillät sina lärjungar att gnugga ax och äta, pekade Jesus på lärjungarna och sa: Här är det som är viktigare än sabbatsbudet. Kärleken till människorna måste alltid vara viktigare än varje princip. Gud är generös. Gud är inte petig. Gud är ingen principryttare. Var inte rädda! Våga bejaka kärlek och vilja till trohetslöften oavsett könslig identitet! Genom samtliga fyra evangelier driver Jesus denna undervisning: för barmhärtigheten, generositeten och kärleken och mot principrytteriet. Ja, all vår kunskap är ett styckverk, som Paulus säger i 1 Kor. men om något skall vara vårt rättesnöre måste det vara denna generositetsprincip – annars har vi halkat från evangeliet till lagreligiositet. Att i respektfullt samtal vägleda mot denna insikt är det som är biskoparnas linje – inte att övertala någon att göra någonting mot dennes vilja.
Helene Blomqvist
Lena-Karin Dalenius
Eric Muhl
Tomas Rosenlundh
ÖKA, Göteborg
LÄGG TILL NY KOMMENTAR