Inte roligt att höra folk säga att Svenska kyrkan är flat

Johan Kalin präst

Rädslan för att smitta ska föras vidare just i kyrkan har lam­slagit många och det firas inte ens gudstjänster på söndagen på flera håll.

Jag är inte någon stor anhängare av att kyrkan ska eftersträva att gå i takt med övriga samhället, men i vissa fall finns det ett värde. Med pandemilagen skickas budskapet ut att en person per tio kvadratmeter är okej i affärer och andra ställen – men inte i kyrkan. 

Enligt Folkhälsomyndig­heten kommer religiösa sammankomster på sista plats vad det gäller antal utbrott i miljöer för allmänheten. Det är väl kanske inte så konstigt när många stängt ner, men frågan är om det är rätt. Situationen påminner om en fotbollsmatch där man går in så pass för fair play (jmf vänskapsmatch) att jakten på att undvika gula kort blir viktigare än spelet och resultatet. Att förhindra smitta blir viktigare än att ge människor tillfälle till att möta Jesus, vår Herre och Frälsare i det heliga sakramentet. 

Det är inte roligt att höra folk säga att Svenska kyrkan är flat. Rädslan för att smitta ska föras vidare just i kyrkan har lam­slagit många och det firas inte ens gudstjänster på söndagen på flera håll. Folk kan smittas i kyrkan, men det får inte vara så att detta får oss att bomma igen eller finna oss i att vara åtta stycken i ett 500 kvadratmeter stort rum när man kan vara betydligt fler på andra håll.  

I andra länder stänger man ner det som inte livsnödvändigt, men inser människans andliga behov och tillåter därför att folk samlas till gudstjänst. I Sverige är det nästan tvärtom. Jag begär inte att staten och länsstyrelser ska driva kyrkans sak, men jag förväntar mig att biskopar och domkapitel ska arbeta för att antalet i gudstjänst minst ska stå i samklang med vad som är tillåtet i andra sammanhang. 

Johan Kalin
präst

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.