För ungefär ett år sedan inledde JämO en granskning av jämställdhetsarbetet inom Svenska kyrkan. Vi valde att granska kyrkokansliet i Uppsala, de 13 stiftskanslierna samt den största församlingen i varje stift, totalt 27 arbetsgivare således.
Granskningen av Svenska kyrkan har bland annat sin bakgrund i det faktum att Svenska kyrkan är kraftigt överrepresenterad i statistiken över diskrimineringsanmälningar till JämO.

Kyrkans Tidning rapporterade för en tid sedan att nästan sex av tio kvinnliga präster uppger att de någon gång utsatts för könsdiskriminering eller annan negativ behandling som har samband med att de är kvinnor.
Det är naturligtvis ett helt oacceptabelt förhållande.
Alla arbetsgivare är skyldiga att arbeta aktivt och målinriktat för att främja jämställdhet på arbetsplatsen. Arbetsgivare med minst tio anställda ska varje år upprätta en plan över det kommande årets jämställdhetsarbete. Den ska omfatta utvärderingsbara mål och konkreta åtgärder för att nå målen.

Planen ska utgå från den faktiska situationen på arbetsplatsen och omfatta de områden som jämställdhetslagen föreskriver: hur ser könsfördelningen ut i olika yrken och på olika nivåer i organisationen? Är arbetsförhållandena lämpade för både kvinnor och män?
Kan mammor och pappor förena arbetet med familjelivet på ett rimligt sätt? Har arbetsgivaren en handlingsplan mot trakasserier på grund av kön och sexuella trakasserier? Finns det osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män som beror på kön?
Planen ska också innehålla en utvärdering av föregående års plan. Har arbetsgivaren nått de mål man satte upp året innan? Om inte – vad beror det på?

Jämställdhetsplanen utgör på det viset en årlig avstämning i ett ständigt fortgående arbete för att ge kvinnor och män lika villkor på arbetsplatsen. Därför är den viktig och det är därför JämO  granskar  jämställdhetsplaner.

I granskningen kontrollerar JämO:s utredare att planen lever upp till lagens krav. Om den inte gör det måste arbetsgivaren komplettera planen på de punkter där den brister.
Detta har varit tvingande lag-stiftning sedan 1994 och bör alltså vara väl känt av alla arbetsgivare.
 Men av de 27 arbetsgivare som ingått i granskningen av Svenska kyrkan var det bara en som hade en jämställdhetsplan som levde upp till lagens krav. Ytterligare fem arbetsgivare hade planer med smärre brister som de själva kunde åtgärda utan att planen granskades igen.

Resterande 21 arbetsgivare hade så stora brister i sina jämställdhetsplaner att de måste redovisa kompletteringar till JämO, en, två och i flera fall tre gånger, innan planen kunde anses leva upp till lagens krav. Eller, för att citera JämO:s  utredare: ”Flertalet planer var dåligt utvärderade, för gamla eller uppenbart ineffektiva.”
Bristerna var särskilt stora inom tre områden: utvärdering av föregående års plan, åtgärder för att förhindra och förebygga trakasserier på grund av kön och sexuella trakasserier, samt arbetet för jämställda löner.
Min förhoppning är att vår granskning ska sätta fart på jämställdhetsarbetet, inte bara i de granskade stiften och församlingarna, utan i hela den Svenska kyrkan.

Genom sin storlek och sin verksamhet utgör Svenska kyrkan en viktig arena för normbildning i Sverige. Med sju miljoner medlemmar och 20 miljoner besök per år har Svenska kyrkan en central roll i samhället. Det ger Svenska kyrkan ett särskilt ansvar.
Jag är övertygad om att det råder ett samband mellan förhållandena inom en organisation och dess verksamhet. Det är svårt att förmedla ett jämställt budskap, om inte organisationen i sig själv arbetar aktivt med kvinnors och mäns villkor.

I rapporten understryker JämO:s  utredare att de granskade arbetsgivarna varit tillmötesgående och angelägna om att efterkomma JämO:s  krav. Den goda viljan saknas inte. Men för en kyrka som gör anspråk på att möta människors behov i 2000-talets Sverige duger inte det.

Över lag skiljer sig merparten av de granskade jämställdhetsplanerna inte avsevärt från en genomsnittlig svensk arbetsgivares jämställdhetsplan. Man kan alltså säga att det inte är värre i kyrkan än någon annanstans.
Man kan också säga att det är lika illa i kyrkan som på andra ställen. Och det, menar jag, är ett kraftigt underbetyg åt en organisation vars hela verksamhet grundar sig på budskapet om alla människors lika värde.

Anne-Marie Bergström
Jämställdhetsombudsman