Jantelagen knäcker goda medarbetare

Visst blir man hoppfull när man läser i Kyrkans Tidning 4/08 om ett ”stort sug efter bra arbetsmiljö, där det goda exemplets makt lockade nästan 300 anställda till Sollentuna för att lära sig hur man får en väl fungerande arbetsmiljö”. I numret därpå, på debattsidan, kom en ny intressant infallsvinkel i arbetsmiljöfrågan, inte minst för alla ansvarsmedvetna förtroendevalda som inte sopar Svenska kyrkans arbetsmiljöproblem under mattan.
att arbetsledande prästerna Åsa Persson och Ove Fosse, ”ikläder sig martyrskapet” för arbetsmiljöinspektör Britt-Marie Kjölsruds välgrundade slutsatser i tillsynsrapporten. Deras onyanserade tolkning av Arbetsmiljöverkets rapport 2007:3 leder fram till frågan om det verkligen förhåller sig så att Svenska kyrkan har så många odugliga chefer? Otydligt ledarskap och ansvarsfördelning mellan präster och förtroendevalda genom ”den dubbla ansvarslinjen” är enligt mitt förmenande grogrund för mycket av Svenska kyrkans arbetsmiljöproblem.Det talas så vackert om att förtroendevalda bara sätter de ekonomiska ramarna, men i själva verket gärna djupdyker i den operativa verksamheten eller för att citera en insiktsfull kyrkorådsordförande, ”Att man inom kyrkan i landsbygdsförsamlingar har en tradition i att förtroendevalda är inne och rör i det som egentligen är de anställdas ansvar och arbetsuppgifter”.
att tjäna kyrkan genom den ”dubbla ansvarslinjen” leder alltför ofta till att kyrkoherden inte har mer mandat att leda verksamheten i församlingen än en kaffekokande sekreterare har i en bolagsstyrelse.Svenska kyrkans organisation skapar otrygghet och självklart ska inte kyrkoherden enbart bära hundhuvudet när något går snett i församlingen. Vi förtroendevalda måste leva upp till vårt arbetsgivaransvar när arbetsmiljön brister.Debattörerna påminner vidare om att det talas och skrivs mycket om behovet av goda ledare, men var kan man läsa om den goda medarbetaren?Många av Svenska kyrkans församlingar har genom avsaknad av aktiv personalpolitik försummat att bibehålla många av församlingens socialt kompetenta nyckelpersoner. Kvalificerade och oumbärliga medarbetare har alltför ofta dukat under av missunnsamhet och jantelagens destruktiva tillämpning.
har under många år besvärats av stämpeln att i största allmänhet klassas som mindre bra arbetsplats, varför rekryteringsbasen för nya medarbetare inte sällan leder till Åsa Perssons och Ove Fosses befogade fråge-ställning: Är jag på jobbet för min egen skull – eller för att uträtta ett uppdrag som min arbetsgivare givit mig?Debattörernas intressanta artikel präglas tyvärr i alltför stor grad av resignation, uppgivenhet, och värst av allt misstro gentemot Arbetsmiljöverkets utredare.

Gert IvarssonÄngelholm