Sedan 1958 är det öppet för kvinnor och män att vara präster i Svenska kyrkan. Vi har anledning att fira 50-årsjubileum, glada och stolta över beslutet. Vi ska inte låta någon ta glädjen ifrån oss. Och när vi hör kritik mot beslutet ska vi inte lämna kritiken obesvarad.
Med jämna mellanrum påstår någon att politiska drivkrafter 1958 genomdrev ett beslut som var oförenligt med Jesu budskap och kyrkans ursprung. Men jag vill påstå att det är precis tvärtom. Politiska och samhällsmässiga drivkrafter har ända sedan den andra
generationen av kristna lärjungar gjort det svårt att se den bild av Gud och människor som Jesus förmedlade i ord och handling. Vi kan tacka Gud för att samhällets och kyrkans utveckling nu gjort det
möjligt för oss att åter se något av det som vi så länge varit blinda för.

För nog har kyrkan varit förblindad. Aposteln Junia nämns i Romarbrevet. I 1200 år visste kyrkan att hon var kvinna. Men från 1200-talet och framåt har hon kallats Junias och ansetts vara en man, eftersom man inte längre kunde tänka sig kvinnliga apostlar. Och denna blindhet består ända in
i vår svenska Bibel 2000. Också andra kvinnor med viktiga uppdrag i kyrkan översätts som om de vore män. En av dem är Nymfa, som omtalas i Kolosser-brevet. Textkritiska skäl talar för att hon är kvinna. Ändå ses hon som en man och kallas Nymfas
i vår översättning.

Jesus däremot var den som såg varje människa bortom klass och kön. Jesus hade kvinnliga och manliga lärjungar. Kvinnor och män levde, enligt Markusevangeliet, i efterföljelse, tjänade Jesus och gick vid hans sida på lidandets väg. Jesus gav kvinnan vid Sykars brunn uppdraget att med ord förkunna så att andra kom till tro. Han försvarade Martas syster Maria när hon bröt mot traditionella könsroller. För att nämna några exempel.
I Paulus brev kan vi se hur kvinnor och män i den första generationen kristna verkade tillsammans inom alla kyrkans uppdrag och tjänster som missionär, diakon och apostel. Kopplingen till Jesus är tydlig. I Johannesevangeliet bevaras sedan bilden av Marias syster Marta som ideallärjungen. Målet med evangeliet sägs vara att läsaren ska tro att Jesus är Messias, Guds son. Och Marta beskrivs som den som först av alla uttrycker en sådan tro.
När minnet från Jesus bleknade och man insåg att kyrkans tid på jorden inte skulle bli så kort som man först hade tänkt sig, då blev man intresserad av att anpassa sig till det omgivande samhället. I det romerska samhället rådde då en tydlig under- och överordning mellan kvinnor och män liksom mellan slavar och fria. Kvinnors rörelsefrihet och Guds handlingsfrihet begränsades, när även kyrkan rangordnade människor och kvinnor utestängdes från vissa tjänster.
De första stegen ser vi redan i bibeltexternas hustavlor. Och ännu mer har det påverkat kyrkans sätt att läsa Bibeln, vad man ser, hur man översätter och vilka rubriker som fogas in och styr vad vi ser och inte ser. Också kvinnors och mäns vardag har påverkats. Många röster blev aldrig hörda. Och många människor fick aldrig besvara den kallelse som var just deras. Många predikningar blev aldrig hörda och många berättelser blev aldrig berättade.

Men Gud upphör inte att verka i världen. Förändringar sker i samhälle och kyrka. Samhällets utveckling blev under 1900-talet till nytta för kyrkan. Beslutet om rösträtt för kvinnor såväl som män, och en allt öppnare debatt om kvinnors och mäns roller i samhälle och kyrka hade sin
betydelse. Och för Svenska kyrkans del togs sedan det viktiga steget att kvinnor och män fick samma rätt att vigas till präster. Vi såg perspektiv i de bibliska texterna som vi inte haft ögon för på länge.

Så låt oss fira att varje uppdrag i vår kyrka är öppet för såväl kvinnor som män. Vi firar att vi för 50 år sedan tog ett viktigt steg på vägen mot en öppen kyrka.
En kyrka som öppnar sig för sin Gud och sina egna djup. Vi kan utmana oss själva och varandra, utmana samhällen och kyrkor, för att ge rum för Guds kallelser och människors vägar i livet. Och vi kan tacka Gud för varje enskild människa, för den hon
är och den väg hon vill gå.


Sven Hillert
teologie doktor i bibelvetenskap,
rektor vid Svenska kyrkans pastoral-
institut i Uppsala