Vi i kyrkan har ett arv och ett budskap att förvalta på ett för tiden passande sätt. Om vi gör detta bra, varför lämnar allt fler kyrkan? Vi är övertygade om att alla människor på sitt sätt söker andlighet och Gud. Att så många människor i dag väljer att avsluta sitt medlemskap i kyrkan beror inte enbart på vårt moderna samhälles utveckling. Det är till stor del kyrkans ansvar. Det ska vi inte blunda för. Tvärtom.
Kunskapen och engagemanget inom Svenska kyrkan är inspirerande och imponerande, men vi är oroade över att kyrkan lägger mer och mer resurser på inomkyrklig verksamhet. Kyrkan är full av fantastiska människor, men på många ställen råder en kontraproduktiv diskussionskultur med ett diffust ledarskap. Tydligt ledarskap, menar vi, är en förutsättning för att kyrkan skall hitta goda former i en ny tid.

Vi menar att vi måste rannsaka oss själva och verkligen fundera över hur vi på bästa sätt utför vårt uppdrag. Vi måste våga gå ut och möta verkligheten och vardagen i samhällets alla världar. Vi vill att Svenska kyrkan ska bli mer synlig och tillgänglig där såväl utsatthet som trygghet finns. Vi vill att vi ska finnas på stan dygnet runt, till exempel med jackor som gör det tydligt vilka vi är. Vi vill röra oss i krogmiljöer, på härbärgen och i universitetskaféer, bland uniformer och kostymer. Avdramatiserat och naturligt. Vi vill att alla ska känna till det lokala numret till jourhavande präst och/eller
diakon. Vi vill öppna upp för fler möten. Vi vill göra kyrkan närmare och mer tillgänglig, samt att organisation och resurser i större utsträckning ska stötta detta. Varför? För att kyrkan behövs i samhället. Evangeliet behövs i samhället. Jesus har uppenbarat för oss det fantastiska budskapet om Guds kärlek och närhet. Konstigare än så behöver inte teologi vara, och vi får glädjas av att föra det budskapet vidare.

Året är 2008 och handsken är kastad. För oss är det en självklarhet att anta utmaningen, men det ställer krav på det kyrkliga ledarskapet och på oss alla. Mångfald är en av kyrkans styrkor, men vi måste våga prioritera och bestämma oss för vad vi vill. Saker som i övriga samhället och i privata sektorer tycks så självklara. Det är dags att ta tag i och ta vara på alla möjligheter som ligger framför oss. Det är dags att se möjligheterna i stället för problemen. Det är dags att gå loss med spade, grepe och spett, och verkligen få jord under naglarna!

Gustav Ericsson, 29
 Kriminalvårdare vid häktet i Umeå och präststuderande för Luleå stift

Jan Grimell,   31
 Yrkesofficer vid Flygbasjägarskolan, F17 och präststuderande
för Härnösands stift