Annons
Debatt
Kyrkorna riskerar att bli en lokal angelägenhet
Replik. Synen på vårt kulturarv är en ödesfråga för möjligheten att ta hand om det.
Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
REPLIK
Jag vill rikta ett varmt tack till Mikael Mogren och Mikael Karlsson Aili för inlägget om kyrkans kulturarv. Betydelsen kan inte överdrivas.
Konsekvensen av skilsmässan mellan kyrka och stat blir tydlig. Efter 500 år med en statskyrka har en väsentlig del av vårt gemensamma kulturarv privatiserats – en av de största överföringar från offentligt till enskilt som gjorts sedan frågan var den omvända 1527. Med skog, jord och fastigheter skickades även kyrkoantikvarisk ersättning och ett ansvar för det som i grunden tillhör alla. Frankrike tog en annan väg, kärnan av kulturarvet ligger kvar hos staten, bland annat Notre Dame i Paris.
Det hade varit möjligt även här. Man kan minnas att det var den katolska kyrkan som uppförde det medeltida kulturarvet, efter det - fram till år 2000 – byggde statskyrkan. Avstånd växer åt båda håll. Även Svenska kyrkan vill ändra lagen för att underlätta för verksamhetsanpassning.
Men lagarna är inte förbudslagar. De ska bara garantera balansen mellan enskilda och allmänna intressen, mellan förändring och bevarande, så att vi kan ta del av det unika världsarv som kyrkor och dess omgivningar utgör.
Idag riskerar de bli en lokal angelägenhet, inte en del av ett rikstäckande och gemensamt kulturarv.
Ett lågt valdeltagande, kritiken mot detaljplaneförslaget för Strängnäs domkyrka, försäljningen av Johannes kyrka i Stockholm eller det av församlingshem runt om i landet samt rivningsförslaget för kyrkan i Malmberget väcker alla oro kring vilka samfundet företräder i relation till det gemensamma. Detta har vi en gång ägt ihop.
Tanken var nog inte att det skulle kapitaliseras eller rivas?
Synen på vårt kulturarv är en ödesfråga för möjligheten att ta hand om det. Statliga resurser krävs men kommer knappast att skjutas till om allmänheten uppfattar att samfundet hanterar arvet främst utifrån egna eller enskilda intressen. Återstår försäljningar och fastighetsaffärer. De skapar sällan förtroende.
Skyddet för kulturarvet är inte hindret för en kvalitativ utveckling utan förutsättningen för den. Bevarade kyrkomiljöer gör det möjligt för alla att, utan frågor, kunna uppleva det obegripliga: anden, tiden – hur man även ensam hör ihop. Vi behöver dem.
Torun Hammar, medlem i Svenska kyrkan
