Låg teologisk reflektion utmanar biskoparna

Biskoparna skriver att de vill ge ett ”teologiskt bidrag i den pågående klimatdiskussionen…” och att en ”kristen livshållning innebär att tänka och agera långsiktigt och att se längre än kvartalsrapporter och mandatperioder.” Samtidigt visar min forskning att den teologiska reflektionen kring klimat och hållbarhet på sina håll är mycket låg.

På församlings- och stiftsnivå verkar det inte främst vara teologisk hänsyn som motiverar energiomställningar, utan ekonomisk eller pragmatisk hänsyn. Vidare, när det gäller skötseln av kyrkans skogar, så har jag vid intervjuer med stiftsjägmästare haft svårt att spåra någon som helst teologisk reflektion.

Svenska kyrkan är med sina 550 000 hektar landets femte största skogsägare, men trots möjligheten att profilera sig som en ekologiskt medveten skogsägare, driven av teologiskt patos, så verkar den enda tänkbara driftsprincipen vara den som är hämtad ur Kyrkoordningen, nämligen att ”Prästlönetillgångarna ska förvaltas så effektivt som möjligt och på ett sådant sätt att de ger bästa möjliga uthålliga totalavkastning.”

Detta är synd, och flera av de stiftsjägmästare jag talat med uttrycker att skogen hade kunnat vara ett mycket tydligare skyltfönster för en kyrka som tänker ekologiskt och hållbart. Jag undrar: när kommer direktiven från biskopskollegiet eller från kyrkomötet om att även prästlönetillgångarna ska underordnas ett teologiskt inspirerat, radikalt miljötänk?

Till sist, biskoparna skriver: ”I kyrkor och församlingar behövs människor som formulerar visioner, vågar ta ställning och tar konkreta initiativ, människor som inte ängsligt väntar in vad andra ska göra och tycka.” Jag har under en tid följt den lokala miljögruppens arbete i en församling i Skåne. Jag slås av entusiasmen och av det engagemang som genomsyrar denna församling. Samtidigt har jag på andra håll sett hur kyrkoherden förbjuder en miljögrupp att jobba, eller lägger locket på för nya initiativ kring miljöfrågor.

En bov i dramat verkar vara den pågående strukturomvandlingen; när en verksamhet ska omstruktureras ses inte miljöfrågan som en tillräckligt viktig fråga för att få prioritet. Här finns ett glapp mellan kyrkan och den lokala församlingen.

Biskoparnas engagemang i klimat och hållbarhet är hoppfullt. Men det glappar gentemot det lokala församlingsarbetet, och nivån av teologisk reflektion tycks betydligt lägre än vad biskoparnas uttalanden kan ge intryck av. Detta blir en utmaning för biskoparna att ta sig an.

Anders P Lundberg
Fil Dr och universitetslektor
vid Linnéuniversitet.