Det är ett stort ansvar att förnya och reformera Svenska kyrkans musik. Hur förvaltar vi den traditionella musiken och hur reformerar vi den? Hur skapar vi något nytt som är hållbart och inte passé innan det ens har hunnit publiceras? Vem gör detta urval?
Cristina Grenholm skriver i Dagens Nyheter (17/10) att ”erfarenheter från de kyrkohandboksarbeten som nyligen gjorts i Norge visar att just gudstjänstmusiken föranleder livlig diskussion.” En livlig debatt är nog den enda likhet man kan se mellan det norska och svenska arbetet med ny reviderad gudstjänstmusik. De olika arbetsmetoderna med att lägga fram ett nytt förslag i de två länderna går knappast att jämföra men kan sammanfattas med två begrepp: demokrati i Norge och toppstyrning i Sverige. Från norskt håll hörs dock kritik över att processen har varit för demokratisk.
Genom att låta förslaget bestå av så många serier (19 bara under rubriken ”Hele musikkserier fra nyere tid”) blir det näst intill omöjligt för församlingarna att överblicka, man kan inte förhålla sig till den totala kvantiteten på över 700 sidor. Det motsatta har skett i Sverige. Här har en liten grupp toppstyrt arbetet även om Grenholm menar att ”arbetet med förankring har varit viktigt”. Frågan är vad som här menas med förankring. Det hade varit betydligt bättre för processen om denna förankring hade skett under arbetets gång och inte först när förslaget legat färdigt. Även om det norska förslaget har resulterat i alldeles för många varianter är dock norrmännens arbetsmetod att föredra framför den svenska. Processen är väl förankrad, Kirkemøtet har lyssnat på den norska kyrkomusikkommitténs bedömning om att det finns behov för en fortsatt prövotid av den liturgiska musiken på 3-5 år.
Den norska processen med att bearbeta den gregorianska musiken och anpassa den till det norska språket är föredömligt gjord. Genom Henrik Ødegaards kompetens och fingertoppskänsla (musiken är både noterad i kvadratnotskrift och traditionell notation) har resultatet blivit mycket tillfredsställande. Tyvärr går det inte att säga samma sak om det svenska bidraget. Varför har inte kompetens inom detta område efterfrågats?
Den gudstjänstmusik som vår tids kyrka bestämmer sig för att leverera är inte bara musik som vi själva använder under de kommande årens gudstjänster utan den kommer även att ligga till grund för det arv som vi för vidare till kommande generationer. Till de personer som arbetar med det svenska förslaget till ny gudstjänstmusik vill jag säga följande: Ta lärdom av den norska processen och använd musikalisk expertis.
Det är slutresultatet som är det viktiga och målet bör vara musik som Svenska kyrkan kan stå för och med glädje vill använda. Även om detta kommer att försena processen.
Karin Nelson
Professor i kyrkomusik vid Norges musikkhøgskole i Oslo,
kyrkomusiker i Lidköpings församling
LÄGG TILL NY KOMMENTAR