Församlingsrådens ställning behöver regleras, anser debattören.
Det måste vara möjligt att ge också församlingsråden en känsla av att de har betydelse och ansvar.
SLUTREPLIK
Lars Ola Dahlqvist, ordförande i Göteborgs domkyrkopastorats kyrkoråd, har bemött min insändare ”Församling eller försmalning”. Han menar sig redogöra för kyrkorådets agerande. Men en stor del av insändaren handlar om mig och vad jag gjort och inte gjort.
Ibland går huvudfrågan förlorad om man ägnar sig för mycket åt munhuggning om vem som sagt eller gjort vad. Jag avstår därför från att bemöta Dahlqvist kommentarer om mig även om han i många delar inte har rätt information. Har jag från mitt håll brustit i min beskrivning av skeendet i Göteborgs domkyrkopastorat, ber jag om ursäkt. Jag har utgått ifrån de beskrivningar från frustrerade anställda och församlingsbor jag fått. Men jag tycker att min tidigare upplevelse bekräftas av de citat jag anför nedan från en skrivelse från Annedals församlingsråd till Göteborgs domkyrkopastorats kyrkoråd dagtecknat 28 mars 2023:
”Ett församlingsråd har enligt kyrkoordningen ett omfattande ansvar för församlingens liv. Vi ser därför med stor oro på händelseförloppet som startade under hösten och fortsatte under vintern i frågan om handläggningen av tillsättningen av församlingsherde i Annedals församling”.
”Vi har upplevt att församlingsrådet fått motstridiga uppgifter under denna tid vad gäller tillsättningsärendet och att detta har resulterat i att vi inte har förtroende för den fortsatta processen.”
”Vi anser också att förslaget hotar församlingsfriheten som ansågs viktig vid omorganisationen 2018…”
Jag har vid ett par tillfällen kontaktat kyrkoherden, men mitt sista mail lämnades obesvarat.
Jag vill alltså hålla mig till frågan om delegation och församlingsrådens ställning på ett mera principiellt plan.
Mats Rimborg påpekar i sin insändare att kyrkoordningen ger stort utrymme åt kyrkoråden att delegera beslut till församlingsråden. Det handlar väl ytterst om hur mycket ”makt” man vill släppa ifrån sig och hur mycket demokrati får kosta tidsmässigt.
Jag är vice ordförande i Askims kyrkoråd i Göteborg. Församlingen har distriktsråd som regleras av ett av kyrkorådet fastställt reglemente. Jag vill påstå att dessa distriktsråd har större närvaro i beslutsprocesserna än de flesta församlingsråd. Distriktsråden i Askim finns representerade vid beslut om tillsättningar av tjänster, de har möjlighet att påverka verksamhetsplaner och budget, de är med och utformar gudstjänstordningarna. Distriktsrådsprotokollen anmäls vid kyrkorådets sammanträden, och man har möjlighet att komma med förslag till åtgärder. Minst en kyrkorådsledamot ska finnas i distriktsrådet för att upprätthålla en nära kontakt med kyrkorådet.
Det borde vara möjligt att på samma sätt ge också församlingsråden betydelse och ansvar.
Jag skrev 2016 en motion i kyrkomötet om att församlingsrådens ställning behövde regleras. Motionen var en av många i denna fråga. Det var detta år den fråga som samlade flest motioner. Redan då fanns alltså en insikt om att man behövde ta itu med situationen. Men ingenting gjordes. Jag sitter inte längre i kyrkomötet, men jag skulle önska att nomineringsgrupperna tog upp frågan om församlingsrådens ställning på sin dagordning.
Kanske behövs beskrivningar och exempel av den art som Mats Rimborg och undertecknad ger i våra insändare, för att problemet ska bli tydligt. Jag menar att det är uppenbart att kyrkomötet behöver ta krafttag för att förstärka församlingsrådens betydelse. Deras nuvarande tillsättning och uppgifter behöver analyseras och bearbetas, om vi skall kunna upprätthålla den demokrati i samverkan och närhet som skall prägla vår kyrka.
Bengt Inghammar
Texten är delvis uppdaterad
LÄGG TILL NY KOMMENTAR