Några företrädare för fyra församlingar i östra Göteborg argumenterar för att Göteborgs kyrkliga samfällighet ska bestå. Det är ett förslag som inte löser problemet med att samfälligheten saknar pastoral ledning, och att det gemensamma ansvar som förtroendevalda och präster bör ha kommer att fortsätta saknas i Göteborg.
I praktiken är Svenska kyrkan i Göteborg naturligtvis ett pastoralt område, där politiska beslut styr många gemensamma satsningar som påverkar församlingarnas möjligheter att självständigt utföra sin grundläggande uppgift. I dag finns det en representant för kyrkoherdarna i kyrkonämnden, men denna representant leder bara verksamheten i sin egen församling.
Det är klart att detta bör rättas till, och det är precis vad struktur- utredningen Närhet och samverkan har kommit fram till. Därför föreslår den att flerpastoratssamfälligheterna ska bli pastorat, och det skapar inga särskilt svårlösta problem. Sådana uppkommer först om man vill dela samfälligheterna i flera pastorat, men det är inte utredningens förslag.
Det vore bättre att rikta in sig på att lösa de problem som ett så stort pastorat skulle få, speciellt det demokratiska underskott som det innebär om församlingsråden utses av ett fullmäktige som väljs gemensamt av hela pastoratet. I dag finns det två modeller för val av församlingskyrkoråden i en samfällighet, direktval eller via ett fullmäktige i församlingen.
Varje församling anmäler före valet till stiftsstyrelsen vilket sätt man vill använda. Låt det även i fortsättningen finnas två alternativ och låt Göteborg, och andra stora pastorat där det passar, i framtiden få använda direktval till sina församlingsråd så uppkommer inget demokratiskt underskott. Om varje pastorat får bestämma om det vill ha direktval till ett fullmäktige som utser församlingsråden och kyrkorådet, enligt strukturutredningens förslag, eller om det vill ha direktval till församlingsråden som utser pastoratets fullmäktige, som i sin tur utser kyrkorådet, så löser det problemet med brist på lokal demokrati.
När det gäller Göteborgs stifts problem med att hantera ett ”stift i stiftet” så tycker jag man helt enkelt får gilla läget, åtminstone tills man har sett om det faktiskt blir något problem. Betrakta det i stället som en hjälp och en avlastning att få en kyrkoherde som tar ett särskilt ansvar för ett stort pastoralt område. Den kyrkoherden är domprosten, och stiftet har ett avgörande inflytande när domprosten utses så ingen kan bli domprost mot stiftets vilja. Det borde därför, ur ett stiftsperspektiv, gå bra att låta Göteborg bli ett pastorat, och om det går att ha direktvalda församlingsråd där så är det sammanvägt ett mycket bättre alternativ än att behålla samfälligheten.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR