Utredningen, EFU – en förändrad utbildning för Svenska kyrkan, har flera bra förslag, såsom att stärka den pastoralteologiska kompetensen hos blivande kyrkoarbetare. På flera punkter finns dock stora frågetecken. Våra tre organisationer har god kunskap och erfarenhet av församlingslivet, att utbilda för kyrklig tjänst och av studerandesituationen. Utifrån detta vill vi hävda följande:
Utbildningarna bör vara sammanhållna. Utredningen föreslår en portföljmodell som utbildningsväg för den nya typen av diakoner med inriktning mot omsorg och lärande och undervisning.
Den studerande samlar i sin portfölj för kandidatexamen ett antal självvalda kurser som kan läsas på olika håll. Kanske möter detta vissa studerandes behov av flexibilitet, men vi ifrågasätter om det möter församlingslivets behov av medarbetare.
I motsats till denna individuella studieväg förespråkar vi en mer sammanhållen studieväg, där bildningsgångstänkandet prioriteras framför modultänkandet och där de studerande får möjlighet att under en längre tid mötas i samtal och fördjupning. Det finns dokumenterat goda effekter av en sådan utbildningsgång till exempel för församlingspedagoger. Utredningen lämnar detta alternativ bakom sig utan analys.

Diakoner och pedagoger bör ha gedigen ämneskompetens. Utredningen föreslår att två slags diakoner ska vigas, med inrikt­ning mot omsorg och mot läran­de och undervisning.
Diakonerna ska bli mer generalister än ha gedigen kompetens inom ett ämnesområde. Vi tvivlar på att detta är församlingslivets behov. Utredningen har nog dragit för långtgående slutsatser av församlingsintervjuerna. Förslaget kan innebära att många mest kommer att ha läst enskilda kurser på grundläggande nivå. I församlingen behövs fördjupad kompetens inom en rad områden och olika människor måste vara bärare av olika kompetenser.
Att bygga ett utbildningssystem där kompetens kring pedagogik och socialt arbete försvagas tror vi är riskfyllt för kyrkans framtid. Det behövs mer analys kring behoven av generalister eller fackkunniga i församlingslivet.

Folkbildningen är viktig för kyrkan. Utredningen talar väl om folkbildningen och att dess grundtankar i praktiken genomsyrar församlingsarbetet: helhetssynen på människan, synen på kunskap och lärande, att varje människas erfarenhet och livsberättelse räknas, betoningen av den personliga bearbetningen och det pedagogiska samspelet mellan människor i församlingsarbetet och att detta berör såväl barn och unga som alla andra.
Det är motsägelsefullt att det inte finns några förslag i utredningen som stärker folkbildningsdelen. Församlingslivet behöver mer kunskap om och erfarenhet av folkbildningens pedagogik, inte mindre.
En lösning kan till exempel vara att förlägga utbildningar eller delar av utbildningar till folkbildningsmiljöer såsom kyrkans egna folkhögskolor, där det dessutom finns en utbildningsmiljö med gemensamt andaktsliv och där trosbearbetningen står i fokus.

En motsägelsefull dimension av detta är att utredningens förslag får till konsekvens att Svenska kyrkan lämnar sina egna utbildningsinstitutioner, som byggts upp under de senaste hundra åren och där folkbildningsidealen står högt.
Det handlar om de kyrkliga folkhögskolorna och diakoni­-
institutionerna, som i hög grad styrs av kyrkans folk på regional och lokal nivå. Där kan många av de behov som församlingar och blivande kyrkoarbetare har redan i dag mötas på ett kompetent och erfaret sätt. Den numera fria kyrkan ska enligt utredningen i stället lägga sin tillit till att universiteten ska möta församlingslivets behov. Detta är att beteckna som ett paradigmskifte. Utredningen saknar helt en analys av vilka konsekvenser en sådan stor förändring får.

Vi förespråkar inte status quo. Vi ser gärna en utveckling av de kyrkliga utbildningarna, och vill gärna aktivt medverka till en kvalitetshöjning på vissa områden, där vi har kompetens. Förslagen i utredningen En förändrad utbildning för Svenska kyrkan på de områden vi berört är inte tillräckligt väl underbyggda och konsekvenserna av en reform i denna riktning är inte nog analyserade. Risken är stor att man slänger ut barnet med badvattnet.

Mats Bernerstedt
förbundschef Sensus

Marie Kilhed
rektor Sigtuna folkhögskola

Maria Wingård
ordförande Svenska kyrkans unga