Debatt
Nej till barn i fängelse
Att möta barn med repression i stället för rehabilitering riskerar på sikt att skapa fler offer, inte färre.
Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
Diakoner arbetar dagligen nära barn och unga som lever i utsatta livssituationer. En erfarenhet återkommer ständigt: barn som begår allvarliga handlingar är ofta själva barn som far illa.
Den 19 februari publicerade Rädda Barnen ett uttalande där de ser med stark oro på regeringens förslag om att barn ska frihetsberövas i Kriminalvårdens regi. Nätverket för främjande av diakoners ledarskap ställer sig bakom Rädda Barnens uttalande och vi menar att regeringens förslag inte bara är juridiskt problematiskt; det är också moraliskt och kunskapsmässigt oansvarigt.
Den svenska 15-årsgränsen vilar på omfattande forskning om barns utveckling. Neurovetenskaplig kunskap visar tydligt att förmågan till impulskontroll, konsekvensanalys och riskbedömning fortfarande är under utveckling i tidiga tonår.
Att möta detta med fängelsestraff är därför inte evidensbaserad politik, utan riskerar att bli ett uttryck för symboliska åtgärder snarare än långsiktigt verksamma lösningar.
Forskning, bland annat sammanställd av Brottsförebyggande rådet, visar att frihetsberövande insatser mot unga generellt har svag eller till och med negativ effekt på återfall i brott jämfört med strukturerade vård- och stödinsatser. Tidig inlåsning kan i stället förstärka kriminella identiteter och fördjupa känslan av utanförskap.
Sedan 2020 är barnkonventionen svensk lag. Den fastslår att frihetsberövande av barn endast ska användas som en sista utväg och under så kort tid som möjligt.
Barnets bästa ska alltid komma i främsta rummet. Att börja tala om fängelse för 13-åringar innebär därför en förskjutning bort från denna grundläggande princip.
Som diakoner inom Svenska kyrkan bär vi ett särskilt ansvar att värna dem som befinner sig i utsatthet och vars röster är tystade. Kyrkans sociala arbete blundar inte för brottens allvar. Samhället måste skydda brottsoffer och tydligt markera mot våld och övergrepp. Men att möta barn med repression i stället för rehabilitering riskerar på sikt att skapa fler offer, inte färre.
I församlingens barn- och ungdomsarbete ser vi precis många övriga i samhället det som faktiskt gör skillnad: tidiga insatser, fungerande skolgång, stöd till familjer, trygga vuxna relationer och en välfungerande samverkan mellan socialtjänst, skola och civilsamhälle. Dessa åtgärder är inte snabba lösningar, men de är lösningar som forskning gång på gång visar har effekt.
I kristen tro är varje människa skapad till Guds avbild och bär ett okränkbart värde – också när hon handlar fel. Ett barn kan aldrig reduceras till sin svåraste handling.
Evangeliet talar om omvändelse, upprättelse och möjligheten till en ny början. Nåden innebär inte ansvarslöshet; den uttrycker en tilltro till människans möjlighet till förändring.
Att låsa in 13-åringar kan framstå som handlingskraftigt. Men verklig styrka ligger i att hålla fast vid kunskap, rättssäkerhet och en människosyn som inte sviker de mest sårbara.
Vi uppmanar alla att vara med på de manifestationer som kommer att genomföras den 13 april på olika platser i landet och som ordnas av “Nej till 13-14 åringar i fängelse” för att göra våra röster hörda och visa att vi säger nej till barn i fängelse.
Nätverket för främjande av diakoners ledarskap,
genom ordförande Carina Norlén