Nej, Värnamo pastorat monteras inte ned!

REPLIK

Svar på Harald Berglunds insändare "Mönsterpastoratet Värnamo monteras ner".

Nej, Harald, Värnamo pastorat håller inte på att monteras ner – men som de flesta har upptäckt så ändras förutsättningarna och omständigheterna ständigt. Hela Svenska kyrkan och alla andra frikyrkosamfund tvingas i dag arbeta annorlunda än för några decennier sedan. Det mesta i samhället ser i dag annorlunda ut än för några decennier sedan – och i drömmarnas backspegel är allt ofta rosaskimrande.

Det är sant att vi har tillgångar på cirka 136 miljoner, men då skall man komma ihåg att av dessa får vi bara röra cirka 70 miljoner dvs 2–3 år av driftskostnaden för pastoratet. Du, som alla präster, vet att vi dessutom till driften av församlingen bara bör använda de minskande medlemsavgifterna. Kapitalet som vi använder skall återställas för att säkra framtidens församlingsverksamhet och driften av alla våra kulturhistoriska byggnader. Den kostnaden är hög och då är inte de miljoner församlingen förvaltar särskilt mycket pengar.

Samtalet om att avyttra någon av våra kyrkobyggnader inne i Värnamo har pågått under de tretton år som jag varit i tjänst i pastoratet och har varit uppe till diskussion många gånger. Frågan är inte ny för någon av alla de som varit aktiva i församlingsarbetet. Att vi fått en köpare av en kyrklig byggnad som dessutom vill driva den vidare som kyrka är ett unikt tillfälle som många anser att vi inte får missa.

Obekväma beslut upplevs alltid som framstressade – och en försäljning av en kyrkobyggnad är en känslig sak eftersom den är förknippad med starka personliga engagemang och känslor. Under den nu ganska långa process som vi varit inne i tror jag att alla som har velat också har yttryck sina känslor och åsikter – många har gjort det flertalet gånger. Förtroendevalda och anställda har alltid tagit sig tid till att samtala, fundera tillsammans och diskutera även om vi haft pandemi. Till sist är det våra förtroendevalda som fattar beslutet och jag vet under vilken vånda många av dem funderat på saken.

Jag vet inte hur du, som bor långt från Värnamo och inte är aktiv i församlingsarbetet, kan bedöma omsorgen om de människor vi möter. Inte heller förstår jag hur du med sådan säkerhet kan veta att personalen mist den dagliga kontakten med församlingen eller att orsaken till att några anställda slutat är ett misstroende mot sättet vi arbetar. Att 13 personer bytt jobb, under tio år, på en så pass stor arbetsplats som Värnamo pastorat är på inget sätt anmärkningsvärt även om du på ett fult sätt vill insinuera något annat. Det är dessutom inte svårt för oss att rekrytera präster, just nu har vi fler intresserade av tjänsterna än vi har plats för och våra personalundersökningar visar att vi har en stor trivsel på arbetsplatsen.

Jag tror inte att någon av personalen skulle känna igen sig i den bild av en förtryckande arbetssituation som du beskriver. Du är välkommen att hälsa på. Arbetsstyrkan består av kompetenta och självständiga individer. Jag vet inte ens om du träffat dem. Våra förtroendevalda är heller inga mähän – de har också egna åsikter och ledningsgruppen har ett mycket gott samarbete med våra förtroendevalda. Det har inte behövts att ”ta någon i örat”. Några i din grupp fick stiftet att kolla upp detta – och det visade sig att de lögner som några försökte underblåsa inte var sanna.

Vi är inte inne i någon pastoral skandal. Vi, såsom resten av kyrkan och samhället, är inne i en tid då vi måste ta beslut kring den framtid vi anar. Jag har stor respekt för att man vill drömma sig bakåt, men det som en gång var, kanske inte heller var så rosaskimrande som man vill minnas det.

Pär-Magnus Möller
Kyrkoherde i Värnamo pastorat