Nödvändigt med nystart i Kramfors

Per-Henrik Bodin, kyrkomedlem Styrnäs församling, Kramfors pastorat
Arkivbild. Foto: Mikael M Johansson

Det mesta har gått snett. Men hur skapas ett kyrkoråd som byggs underifrån?

Läser i Kyrkans Tidning att biskop Nordung menar att det behövs en nystart för Kramfors pastorat och jag delar den uppfattningen. 

Det mesta har gått snett. Samtidigt personifierar biskopen orden ”Den som är utan skuld, kasta första stenen”. Stiftsstyrelsen fattade beslut om pastoratsreglering emot en majoritet av församlingarna, varför en viss återhållsamhet från biskopen då det gäller kritiken vore klädsam.

Efter att ha tagit del av biskopens protokoll från en extra visitation av Kramfors pastorat i januari, föranlett av det kaos som här råder, känns det rätt bekymmersamt.

Efter samtal med kyrkorådet, kyrkoherden, ledningsgruppen och personalen har det hela sammanfattats i ett 24-sidigt protokoll. Det hade säkert kunnat bli något mer omfattande om församlingarna och deras församlingsråd fått komma till tals, men även utan dessa samtal finns det mycket att fundera över.

Det framgår dock tydligt att kyrkorådet och kyrkoherden inte har förmågan att fullgöra sina uppdrag, även om kyrkoherdens svårigheter uttrycks lite mer inlindat, ett resultat av den kollegialitet som finns inom vigningstjänsten. 

Risken är uppenbar att centraliseringen och tornbyggandet fortgår även kommande år

Styrning och ledning saknas. Det brister i kommunikation, ekonomi, beslutsförhet, samtalsklimat, kontinuitet, planering, redovisning, samverkan med mera vilket leder till en ganska självklar slutsats (sidan 9): Det behövs ett nytt kyrkoråd och en ny ledning.

Det senare löser sig ganska omgående då flera i ledande positioner snart kommer att avsluta sina anställningar, men svårigheten att finna kompetens för dessa uppdrag blir inte enkelt utifrån dagsläget.

Ett nytt kyrkoråd då? Det är en total omöjlighet, vilket var och en som läser protokollet förstår. Dessa förtroendevalda, från politiska partier och andra grupper med särintressen, bevakar redan nu hårt sina revir och lär inte ”släppa en djävul över bron” för att citera Runeberg.

Att skapa ett kyrkoråd som bygger underifrån och som representerar alla församlingar, rekryterat utifrån kompetensen ”intresse och kärlek till Svenska kyrkan”, låter sig nog inte göras. 

Risken är uppenbar att centraliseringen och tornbyggandet fortgår även kommande år, trots ett protokoll som verkligen betonar att ”Det är dags för en nystart”.

Per-Henrik Bodin
kyrkomedlem Styrnäs församling
Kramfors pastorat

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
Tråkigt att du är så dömande och inte ger kyrkorådet en möjlighet att visa något annat, men nog om det. Biskop Evas extra visitation var absolut nödvändig och ett fortsatt stöd från stiftet är också nödvändigt för att hjälpa kyrkorådet att hitta rätt i den tuffa uppgift som vi har i en tuff tid. Eftersom jag i princip varit med på alla kyrkorådets möten så tror jag mig kunna säga att ingen har haft något ont uppsåt utan det mesta har handlat om bristande kunskap på alla nivåer. Jag är ganska säker på att vi kommer att hitta rätt och återskapa förtroendet från våra medlemmar i pastoratet. Jag är ju en del av den oordning som råder så jag vill passa på att be alla om ursäkt för min del i kaoset. Denna ursäkt gäller både till personal, ledning och medlemmar men också till stiftet. Som avslutning vill jag påminna oss alla att det är mänskligt att fela men gudomligt att förlåta.
Kul med kommentar! Din åsikt att jag är ”dömande och inte ger kyrkorådet en chans” inger oro. Av protokollet framgår att pastoratet fått omfattande stöd och erbjudanden av olika slag från stiftet utan att ta till sig detta och genomföra förbättringar. Biskopens extra visitation föranleddes av att stiftets stöd och hjälp inte givit något resultat! Hur många chanser och hur mycket stöd behövs innan kyrkorådet förstår? Konstaterar att du inte har något att anföra mot artikeln i sak, men det är inget som förvånar. Min artikel bygger på det protokoll som stiftet lämnat efter den extra visitationen. Jag delar helt din uppfattning om att det saknas kunskap i kyrkorådet och den kunskapsbristen beror på att det genuina intresset för kyrkan saknas, vilket vårt valsystem med nomineringsgrupper är en grund för. Den som är riktigt raljant skulle nog påstå att nomineringsgrupperna i huvudsak befolkat rådet med f.d. kommun- och regionpolitiker, och med den erfarenhet vi har av hur kommun och region sköts, så kan kaoset i pastoratet närmast ses komma "som ett brev på posten". Hur länge skall kyrkomedlemmarna vänta? Hur många miljoner skall detta få kosta? Hur många anställda skall söka sig bort el