Det finns en rad frågetecken inför kyrkomötets behandling av kyrkostyrelsens skrivelse om verksamhet och ekonomi.
Bilderna går isär om hur dramatiskt förslaget är. Det finns en del som tyder på att höstens kyrkomöte kommer att försöka köra över kyrkostyrelsen.
Frågan är var biskoparna står.
Kyrkostyrelsens skrivelse om verksamhet och ekonomi fortsätter väcka debatt. Kommer den att gå igenom höstens decimerade kyrkomöte? I sak handlar skrivelsen om att centralisera och förhoppningsvis vässa delar av kyrkans administration. Det är gott att kyrkostyrelsen strävar efter att minska de gemensamma kostnaderna och har en ambition att se över system och möjliga synergier – allt för att få mer medel över till de pastorala kärnuppgifterna.
Knäckfrågan är heller inte det gemensamma lönecentret. Det är redan beslutat av 2019 års kyrkomöte. Det som är kontroversiellt är att det ska bli obligatoriskt att använda eller i varje fall betala för systemet, samt att projektet tycks växa och breda ut sig också över fler områden. Inte minst i ljuset av att den gemensamma it-plattformen (Gip) kom att bli betydligt dyrare för många pastorat än deras tidigare lösningar, om än med bättre prestanda.
Under kyrkostyrelsens möte fanns också ett annat förslag på bordet som innebar att gå betydligt längre och utreda om hela Svenska kyrkan skulle kunna bli en organisation med ett organisationsnummer. Det förslaget kunde haft skattetekniska fördelar, men skulle också inneburit omfattande teologiska implikationer.
Ett sådant förslag skulle vara ett steg bort från en kyrklig organisation mot en koncerntanke. Följaktligen gick det inte igenom. Somliga menar att det är illavarslande att ett sådant förslag ens kommer upp på kyrkostyrelsens bord. Å andra sidan kan man argumentera att det är bra att det får lov att vara högt och lågt i en styrelse; det kan inte vara fel att också förslag ”utanför boxen” kan och får diskuteras.
Samtidigt hopar sig en rad frågetecken kring skrivelsen, inte minst sedan två av biskoparna gett sig in i debatten. En sådan fråga är hur dramatiskt förslaget egentligen är? Är det föreslagna obligatoriet bara en perifer detalj som kyrkostyrelsen verkar hävda eller är den ett illavarslande tecken på något större? Här går åsikterna isär. Också inom nomineringsgrupperna, verkar det.
Kyrkostyrelsens ledamöter tycks ha varit eniga om förslaget, så när som på Centerpartiets Åsa Ingårda som angav särskilt mening, vilket är detsamma som att reservera sig om hon hade varit ordinarie ledamot. Därmed finns en spricka inom C, eftersom hon gick på tvärs mot de två ordinarie centerpartiska ledamöterna.
Finns det en splittring mellan biskopsmöte och kyrkostyrelse? Eller rent av inom biskopsmötet?
Uppgifter gör gällande att också kyrkomötesledamöter för Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (Posk) kommer att gå emot styrelsen. Tidningen Dagen rapporterar att även Fria liberaler i Svenska kyrkan och Frimodig kyrka är inne på att försöka stoppa skrivelsen i kyrkomötet.
Man kan tolka artikeln som att en spricka kan anas också inom S-gruppen, eftersom gruppledaren Jesper Eneroth säger att man inte kommer att ”driva på för några större förändringar under hösten”. Exakt vad det betyder är dock oklart. Det verkar i alla fall inte vara en alltför vild gissning att delar av kyrkomötet tänker försöka köra över kyrkostyrelsen i den här frågan.
En annan fråga är vad biskopsmötet tycker om skrivelsen? Skrivelsen har varit uppe i biskopsmötet men vad som ventilerades då hör, enligt uppgift, ”till deras enskilda samråd”. I debatten får man dock intrycket att biskoparna Johan Tyrberg och Fredrik Modéus inte står bakom skrivelsen.
Tyrberg skriver att ”nu måste jag höja ett varningstecken” och efterlyser ”en ecklesiologisk diskussion som inte tystas av ideologiska och ekonomiska skäl”.
Modéus går ännu längre och kallar förslaget om obligatorium för ”problematiskt”. Han menar att vi ”är på väg mot en kyrka där stort är bra och litet dåligt, där den nationella nivån blir starkare, och församlingarna i praktiken svagare”. ”Vill vi det?”, frågar han retoriskt och önskar, också han, ett samtal ”om vilken kyrka vi vill ha”.
Naturligtvis borde ett sådant samtal ha föregått kyrkostyrelsens skrivelse. Därmed kan man undra vad som får biskoparna att reagera nu. Finns det en splittring mellan biskopsmöte och kyrkostyrelse? Eller rent av inom biskopsmötet?
Har Tyrberg försökt väcka frågan tidigare, men då tystats ner av ideologiska och ekonomiska skäl? Har Modéus, som ersättare i kyrkostyrelsen, försökt initiera ett samtal om kyrkosyn men då inte fått gehör? Eller varför tar de båda till orda nu?
Nästa vecka publiceras läronämndens yttrande över kyrkostyrelsens skrivelse om verksamhet och ekonomi. Klarnar bilden då?
LÄGG TILL NY KOMMENTAR