Se upp så att effektivitet inte leder till färre gudstjänster

Johan Tyrberg, biskop
Vi ska ta ansvar för resurserna och göra det med hänsyn till kvaliteten och uppdraget snarare än till effektiviteten, skriver biskop Johan Tyrberg. Foto: Mikael M Johansson

Svenska kyrkan har omorganiserats i större enheter för att bli mer effektiv. Här är det är viktigt låta kärnverksamheten styra administrationen och inte tvärt om. Det görs genom att låta utbildade teologer leda administrationen.

Effektivitet har blivit ett ledord i många sammanhang, såväl i samhället i stort som i Svenska kyrkan. Det handlar om att ta ansvar för resurserna och inte slösa bort pengar som andra människor tjänat in, skattepengar och kyrkoavgiftspengar. Det är bra. Vi har haft anledning att ta tag i de frågorna – men jag ser en allvarlig fara som hotar den verksamhet man säger sig vilja värna med effektivitet.

Som student reagerade jag när det i tidningen stod ”onkologiska kliniken har som mål att spara 2 miljoner kronor nästa år”. Ett fruktansvärt feltänk! Klinikens målsättning måste givetvis vara att behandla människor med cancer på bästa sätt! Att formulera ett mål enbart i en ekonomisk besparing leder fel. På det sättet talas det till exempel om att vår sjukvård blivit så effektiv att det saknades skyddsutrustning när coronapandemin slog till.

I Svenska kyrkan har vi lagt samman församlingar till allt större enheter och nu pratas det om en centraliserad administration. Det finns mycket som är intressant med den idén och jag har själv argumenterat i denna riktning på 90-talet för att ta bättre ansvar för resurserna.

Men nu måste jag höja ett varningstecken. När större enheter bildas med större administrativa avdelningar måste även administrationen administreras. I flera församlingar har det inneburit att kyrkoherden ”befriats” från ansvaret över administrationen. Resultatet har blivit att administrationen blivit en egen verksamhet i paritet med kärnverksamheten.

Ofta har man kunnat notera att chefer för administrationen saknat kunskap om kärnverksamheten medan personer med denna kunskap hållits avskilda från administrationen. Följden blir ofta paradoxalt nog att den verksamhet man ville värna blir den som förlorar.

Jag efterlyser en ecklesiologisk diskussion som inte tystas av ideologiska och ekonomiska skäl utan snarare tillåts möta dessa olika aspekter i byggandet av en kyrka med evangeliet om Jesus Kristus i centrum.

Forskning vid Malmö universitet under bland andra Patrik Hall, professor i statsvetenskap, har visat att centraliserad administration som leds av professionella administratörer, istället för av professionella inom den verksamhet man ska administrera, riskerar att dränera kärnverksamheten på medel i stället för motsatsen. Filosofiprofessorn Jonna Bornemark har också skrivit om detta.

När Svenska kyrkan nu talar om att inrätta stora enheter blir det ännu viktigare att kyrkoherdens ansvar betonas – även över administrationen. När man talar om att inrätta nationella enheter för lönehantering och annat behövs det teologer i ledningen av dessa enheter för att hålla dem inom ramarna för det som är att vara kyrka.

När det talas om centraliserad redovisning är det ännu viktigare att minnas att redovisning är verksamhetschefens ansvar – och i Svenska kyrkan är det kyrkoherden. Att lyfta centralisering över stiften är jag tveksam till på grund av att nationell nivå inte är en pastoral nivå.

Svenska kyrkan har omorganiserats i större enheter för att bli mer effektiv. Jag ser flera positiva effekter som exempelvis glädjen och styrkan med fler kollegor i samma skrå och när man behöver vikarier. Dock riskerar en centraliserad administration att leda till att en mindre mängd pengar finns att tillgå för gudstjänst, undervisning, diakoni och mission.

Större enheter är positiva för administrationen men om administrationen distanseras från kärnverksamheten kan en av konsekvenserna bli att det firas färre gudstjänster. Men det finns vägar om man vågar se möjligheterna. Dessa möjligheter är att låta kärnverksamheten styra administrationen och inte tvärt om. Det görs genom att låta utbildade teologer leda administrationen.

Jag har hört talas om att gå från ledorden ”just in time” till ”just in case” och med det låta en del få kosta lite mer men med högre kvalitet. Det låter som en klok observation av mycket som hänt oss under coronapandemin. Vi ska ta ansvar för resurserna och göra det med hänsyn till kvaliteten och uppdraget snarare än till effektiviteten. Jag efterlyser en ecklesiologisk diskussion som inte tystas av ideologiska och ekonomiska skäl utan snarare tillåts möta dessa olika aspekter i byggandet av en kyrka med evangeliet om Jesus Kristus i centrum.

Johan Tyrberg
biskop

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.