Nu är inte sekulariseringens tid – nu är Guds tid

Elin Lockneus doktorand i praktisk teologi och präst i Svenska kyrkan

Att förtroendevalda försöker organisera bort ämbetsbärare är tydliga tecken på inomkyrklig sekularisering, att kyrkan sekulariseras inifrån

Biskopen i Härnösands stift är inte avsatt ännu, men processen att förflytta makt från ämbetsföreträdare till förtroendevalda har skett under en lång tid, precis som Jonas Eek skissar i sin ledare. (KT 6/10)

Den vanliga strukturen på alla nivåer i Svenska kyrkan, att en ämbetsbärare finns med i styrelserum och sedan leder arbetet, sattes redan år 2014 ur spel på Härnösands stiftskansli genom en omorganisation. En ny stiftsdirektor utan tidigare erfarenhet av kyrkligt arbete (bortsett från arbete med ekonomi på stiftet i några år) anställdes av stiftsstyrelsen för att göra biskopens tidigare uppgifter som arbetsledare på stiftskansliet. Biskopen friställdes då från stiftskansliets organisation och alla arbetstagare blev underställda stiftsdirektorn som ägde alla beslut.

Stiftsstyrelsen gjorde biskopen till en symbolisk maskot för kyrkans andliga delar. Hon har bara kunnat verka genom sin person och inte en organisation. Ett avsked av biskopen löser inga problem eftersom en annan biskop inte heller kommer att kunna göra sitt jobb i den nuvarande organisationen. Stiftsstyrelsen i Härnösands stift har gjort sig av med sin biskop långt innan det blev tal om avsked. Ett formellt avsked är bara spiken i kistan.

Om stiftsstyrelsen verkligen vill komma tillrätta med samarbetsproblemen och arbetsmiljöproblemen så föreslår jag att stiftsstyrelsen lyssnar till de anställda, till skyddsombuden och de andra fackliga företrädarna som pekar längst upp i den hierarki som stiftsstyrelsen skapat. Vice ordförande för stiftsstyrelsen uttalar sig och säger att de flesta präster är normalbegåvade medan stiftsdirektorn är kompentent. Men vad vet stiftsdirektorn om vad det är att vara kyrka?

Att förtroendevalda försöker organisera bort ämbetsbärare är tydliga tecken på inomkyrklig sekularisering, att kyrkan sekulariseras inifrån. Med det menas att kyrkan blir mindre kyrklig. Stiftsstyrelsen menar att de inte vill förändra vår episkopala ordning eller kyrkans identitet teologiskt men de verkar inte förstå att alla deras beslut är teologiska, i synnerhet ett som avsätter en biskop. De verkar tro att de beslut de fattar inte påverkar hela kyrkan vilket är felaktigt. De kan inte hugga av en del av kyrkans kropp, biskopen, utan att hela kroppen påverkas.

Vi kan väl konstatera att detta sekulariseringsexperiment som stiftsstyrelsen ägnat sig åt inte fungerat vidare väl och kanske bör avslutas innan det gått alldeles för långt? Alla organisationsförändringar blir inte bra.

Låt oss hoppas att det inte går så långt som förra gången, när stiftsstyrelsen sålde biskopsgården och köpte en liten lägenhet i Härnösand eftersom de inte förstod, eller ville förstå, vilken funktion den hade i biskopens arbete. I besluten överträdde dåvarande stiftsstyrelse sina befogenheter och fick backa, något som blev dyrköpt då de tvingades köpa tillbaka biskopsgården och sälja den dyra lägenheten med rejäl förlust. Jag hoppas inte att stiftsstyrelsen gör samma misstag igen och bränner medlemmarnas pengar på felaktiga beslut fattade i okunskap.

Nu är det dags för stiftsstyrelsen att ta sitt ansvar och lämna tillbaka den makt de orättfärdigt tagit och rätta till sitt tidigare misstag att organisera bort biskopen. Stiftsstyrelsen behöver ge biskop Eva sitt arbete tillbaka i dubbel bemärkelse, både i form av konkret anställning men också som en del av en organisation. Nu är inte sekulariseringen tid, nu är Guds tid.

Elin Lockneus
doktorand i praktisk teologi och präst i Svenska kyrkan

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
Per-Henrik Bodin
Intressant artikel med en uppriktig vilja att stödja Härnösands biskop. Troligen ärligt och välmenande men dock noterar jag genast att det förekommer ett helt stycke med ”hittepå”. Hela textavsnittet som inleds med orden ”Låt oss hoppas” och handlar biskopsgården mm är ett falsarium vilket absolut inte gagnar sakfrågan. Den ger snarare innehåll till K Norbergs, v ordf i stiftsstyrelsen, uttalande ” Jag är besviken på delar av prästerskapet”. Jag förstår att impulsen och lusten att ”kasta skit på styrelsen” är svår att motstå men att ”ändamålet helgar medlen” är inte alltid en bra strategi när samtal förs i en komplicerad fråga. ”Nu är återhållsamhetens och sanningens tid” bör vara ledstjärnan i dagsläget. Det faktum att artikeln dessutom sprids, delas och gillas i Fb av vänner till artikelförfattaren är generande men skall troligen bokföras på kontot ”oreflekterat engagemang”.