I en redaktionell kommentar kan man läsa ”Hon står för de viktigaste värdena i det som bär kyrkan och Sverige i stort: en omsorg om den andre, en omsorg som inte väjer för hinder och uppoffringar”.
Som förtroendeman verksam i kyrkan är jag naturligtvis angelägen att också min insats vilar på kyrkans värdegrund.
Som nämndeman i migrationsdomstolen är det dock min skyldighet att efter bästa förmåga tillämpa den utlänningslag som riksdagen har fastställt. Detta innebär att vi i våra domar ofta finner att de asylsökande inte har rätt att stanna i Sverige. Jag medverkar då till att människor kommer att utvisas. Detta på helt legala grunder.

Är förtroendeuppdragen i domstolen och kyrkan då omöjliga att förena?  Jag anser inte det. Jag känner att jag med gott samvete kan leva upp till kyrkans värdegrund samtidigt som jag respekterar de lagregler som vi i demokratisk ordning kommit överens om.
Den som avskärmar sig från samhället och ägnar sig åt ”civil olydnad ” medverkar inte till att kyrkans ställning stärks.
Det kanske också bör klargöras, att ingen flykting har behov av Kerstin Rosendals hjälp att gömma sig. Alla med flyktingstatus får stanna i Sverige och får alla de rättigheter som är kopplade till ett uppehållstillstånd.