Den 21 augusti avslutades en lång process i USA:s största lutherska kyrka, Evangelical Lutheran Church in America, ELCA. Över tusen delegater samlades i Minneapolis stora konferenscenter för att ta ställning till om kyrkans pastorer ska tillåtas leva i samkönade relationer.
Valet av mötesplats är ingen slump. Över 800 000 av kyrkans medlemmar finns i svenskbygdernas Minnesota.
Efter åtta års samtal och utredande blev svaret till sist ett ja.
ELCA beslutade också att det var upp till varje församling att hitta former för att välkomna par av samma kön som vill leva i livslånga relationer. Ett slags ja till kyrklig välsignelse men förlagd till församlingsnivå.
Inget av besluten var smärtfria. Pastor Kaari Reierson som lett arbetet med frågorna talade efteråt om ”the sorrow of disagreement”. Oenighetens sorg. Kyrkans ledare Mark S Hansen följde samma spår och underströk respekten för den andre. Han lyfte fram dem som ”alltför länge varit marginaliserade” och den här augustidagen kunde glädjas, men betonade lika mycket andra sidan, ”de som tills nyligen tyckte att de befann sig i mitten, men nu är i periferin ...”.
Besluten kan tyckas odramatiska ur ett svenskt perspektiv. Men i ett USA där 12 000 personer avskedats ur försvaret därför att de är uttalat homosexuella är ELCA:s ställningstagande ett stort steg.
Om en vecka röstar det svenska kyrkomötet om vigsel och äktenskap för personer av samma kön. Det finns tre vägar att gå. Ja, nej eller vidare utredning.
Troligast är att det blir ett ja. Då kommer glädjen hos dem som sett fram emot beslutet att blandas med sorgen och besvikelsen hos dem som ville annorlunda. Det är ofrånkomligt. Att avstå från beslutet ändrar inte på detta. Det gör bara rollerna ombytta.
Men lika viktigt som själva beslutet är hur kyrkan hanterar frågan efteråt. I den vardag som följer. Svenska kyrkan måste välja väg, det är ofrånkomligt. Inget nja är möjligt. Men när vägvalet är gjort handlar det om att leva vidare tillsammans. Insikten om att de som har en annan åsikt ändå tillhör samma kyrka.
Hur kyrkan förmår klarar åsiktsskillnaderna berättar lika mycket om Svenska kyrkan som själva beslutet. Resan är inte över efter vägvalet, det är bara en ny dagsetapp som har börjat.
Ibland klagas på den korta tid som Svenska kyrkan haft på sig. Förvisso är det ett problem. Men frågan är inte ny. Redan vid kyrkomötet 2005 stod det klart att den nya välsignelsehandlingen över partnerskap skulle bli ett provisorium. Helt enkelt därför att det bara var en tidsfråga innan Sverige skulle få en äktenskapslag som omfattade även par av samma kön.
Nästa vecka fattar kyrkomötet sitt beslut. Blir det ett ja till kyrkligt äktenskap för homosexuella kommer beslutet knappast att rivas upp framöver. Kyrkan har valt väg. Med vigselrätten är det tvärtom. Väljer Svenska kyrkan att behålla den kommer frågan att väckas igen.
Kyrkans Tidning har tidigare på ledarplats tagit ställning för både bibehållen vigselrätt och ett ja till äktenskap för par av samma kön. Men ett råd till den som engagerar sig i frågorna. Gå in och läs både besluten och reservationerna i sin helhet. Om inte annat så finns de på Svenska kyrkans webbplats, under ikonen Kyrkomötet. Det är värt att ta sig den tiden.
Efter beslutet står Svenska kyrkan inför samma utmaning som ELCA gjorde tidigare i höstas. Även om det svenska kyrkomötet troligen präglas mindre av sorg över oenigheten och mer av glädje, stolthet, frustration och besvikelse. Men det som kan förena är omsorgen. Omsorgen om den andre, trots skilda åsikter, och omsorgen om kyrkans medlemmar. Som alla berörs av dessa beslut. På ett eller annat sätt.
Dag Tuvelius
Efter åtta års samtal och utredande blev svaret till sist ett ja.
ELCA beslutade också att det var upp till varje församling att hitta former för att välkomna par av samma kön som vill leva i livslånga relationer. Ett slags ja till kyrklig välsignelse men förlagd till församlingsnivå.
Inget av besluten var smärtfria. Pastor Kaari Reierson som lett arbetet med frågorna talade efteråt om ”the sorrow of disagreement”. Oenighetens sorg. Kyrkans ledare Mark S Hansen följde samma spår och underströk respekten för den andre. Han lyfte fram dem som ”alltför länge varit marginaliserade” och den här augustidagen kunde glädjas, men betonade lika mycket andra sidan, ”de som tills nyligen tyckte att de befann sig i mitten, men nu är i periferin ...”.
Besluten kan tyckas odramatiska ur ett svenskt perspektiv. Men i ett USA där 12 000 personer avskedats ur försvaret därför att de är uttalat homosexuella är ELCA:s ställningstagande ett stort steg.
Om en vecka röstar det svenska kyrkomötet om vigsel och äktenskap för personer av samma kön. Det finns tre vägar att gå. Ja, nej eller vidare utredning.
Troligast är att det blir ett ja. Då kommer glädjen hos dem som sett fram emot beslutet att blandas med sorgen och besvikelsen hos dem som ville annorlunda. Det är ofrånkomligt. Att avstå från beslutet ändrar inte på detta. Det gör bara rollerna ombytta.
Men lika viktigt som själva beslutet är hur kyrkan hanterar frågan efteråt. I den vardag som följer. Svenska kyrkan måste välja väg, det är ofrånkomligt. Inget nja är möjligt. Men när vägvalet är gjort handlar det om att leva vidare tillsammans. Insikten om att de som har en annan åsikt ändå tillhör samma kyrka.
Hur kyrkan förmår klarar åsiktsskillnaderna berättar lika mycket om Svenska kyrkan som själva beslutet. Resan är inte över efter vägvalet, det är bara en ny dagsetapp som har börjat.
Ibland klagas på den korta tid som Svenska kyrkan haft på sig. Förvisso är det ett problem. Men frågan är inte ny. Redan vid kyrkomötet 2005 stod det klart att den nya välsignelsehandlingen över partnerskap skulle bli ett provisorium. Helt enkelt därför att det bara var en tidsfråga innan Sverige skulle få en äktenskapslag som omfattade även par av samma kön.
Nästa vecka fattar kyrkomötet sitt beslut. Blir det ett ja till kyrkligt äktenskap för homosexuella kommer beslutet knappast att rivas upp framöver. Kyrkan har valt väg. Med vigselrätten är det tvärtom. Väljer Svenska kyrkan att behålla den kommer frågan att väckas igen.
Kyrkans Tidning har tidigare på ledarplats tagit ställning för både bibehållen vigselrätt och ett ja till äktenskap för par av samma kön. Men ett råd till den som engagerar sig i frågorna. Gå in och läs både besluten och reservationerna i sin helhet. Om inte annat så finns de på Svenska kyrkans webbplats, under ikonen Kyrkomötet. Det är värt att ta sig den tiden.
Efter beslutet står Svenska kyrkan inför samma utmaning som ELCA gjorde tidigare i höstas. Även om det svenska kyrkomötet troligen präglas mindre av sorg över oenigheten och mer av glädje, stolthet, frustration och besvikelse. Men det som kan förena är omsorgen. Omsorgen om den andre, trots skilda åsikter, och omsorgen om kyrkans medlemmar. Som alla berörs av dessa beslut. På ett eller annat sätt.
Dag Tuvelius
,
LÄGG TILL NY KOMMENTAR