Okritiskt och ohistoriskt om Luther

På Svenska kyrkans hemsida finns tre kortfilmer som under rubriken ”Reformationen på 90 sekunder” berättar om ”500 år av reformation, från Martin Luthers tid till Sverige idag”. Filmerna skapades i samband med 2017 års Lutherjubileum och används dessvärre numera av både skolelever och universitetsstudenter som kunskapskanaler till förståelsen av reformationen. De tre filmerna bär titlarna: Luthers upptäckt: det viktigaste är gratis, Gustav Vasa tar makten! och Luther gav oss allsång och välfärd!

Genomgående ges tittaren en okritiskt positiv bild av Luther, som antyds indirekt ha legat bakom företeelser som 1766 års tryckfrihetsförordning och Allsång på Skansen. Luther tecknas dessutom i relief mot en degenererad katolsk kyrka vars företrädare i både text och bild beskrivs som närmast demoniska. Det antyds att man före Luther inte fick ”tala om Gud”, med tack vare Luther fick ”alla tala om Gud”, vilket ledde till att vi svenskar blev ”vana att höja rösten och ta eget ansvar”.

Visserligen går det att argumentera för att reformationen på lång sikt gav upphov modern tids åsiktspluralism och individualism, men snarast som av reformatorerna själva oönskade konsekvenser. Luther skulle sannolikt ha betraktat utvecklingen mot ökad tolerans och åsiktspluralism som uttryck för ondskans och Satans triumf.

Likaledes tveksam är upplysningen att reformatorn själv skulle ha motsatt sig etableringen av ”lutherska kyrkor”. Luther var visserligen tveksam till benämningen ”luthersk”, men var fullt delaktig i processen att etablera evangeliska kyrkor utanför katolsk jurisdiktion.

Som exempel på felaktigheter kan det också nämnas att det i en av filmerna heter att det hölls ”riksdag i Västerås år 1537” där det bestämdes att ”klostren skulle stängas” (denna riksdag inföll egentligen 1527 och där fattades bara beslut om att stänga Klarakonventet i Stockholm).

På totalt fyra och en halv minut lyckas Svenska kyrkan med dessa tre kortfilmer inte bara förmedla felaktiga sakuppgifter utan också vidareföra en berättelse om reformationen framställd som enda hjältemodig mans revolutionerande uppgörelse med en demonisk och korrumperad katolsk kyrka.

Detta historiebruk tydliggör hur Svenska kyrkan i sin iver över att anpassa sig till det gängse mediebruset torgför en historiesyn som inte bara befinner sig långt borta från vår egen tids reformationsforskning utan också förefaller omedveten om den ekumeniska samsyn mellan lutheraner och katoliker som vi finner i dokumentet Från konflikt till gemenskap: gemensamt lutherskt-katolskt högtidlighållande av reformationsminnet 2017 (Rapport från evangelisk-lutherska/romersk-katolska enhetskommissionen, tryckt 2015) vars dialogpräglade anda inte verkar ha lyckats nå ned till Svenska kyrkans kommunikationskanaler.