Övervakningssamhället har nått skogsfrågan

Min kloka jaktkamrat brukar säga att fördelen med att sitta på älgjakt är att man hinner tänka klart. När jag nu sitter här i min ensamhet mitt i naturen kommer jag att tänka på dagens skogliga debatt, där vågorna går höga och var och en använder rätt och fel för att hugga sig fram till sin ståndpunkt. För mig är naturen helt ovärderlig. Den ger mig min inkomst.

Den ger mig mitt lugn och den rymmer så oändligt mycket mer än bara träd och arter. Vi människor är en del av naturen. Att födas, leva och dö är den oändliga cykeln som kallas liv. Ett mirakel! Naturen, skogen och vi förändras och det enda vi kan vara säkra på är att det vi ser idag kommer vara dött och återuppståndet i annan skepnad inom 6 generationer. Vilket är en försvinnande kort tid för vår natur. Därför ser jag det som helt naturligt att ena dagen gå i kyrkan och andra dagen kalhugga ett bestånd, ena dagen slå en slåtteräng med lie och andra dagen skjuta en älg. Vi människor är en del av naturen och vi lever av den, vare sig vi tror det eller ej! Vi skall ha respekt och vördnad för den precis som vi skall ha till vår nästa.

Att stor del av landsbygdsekonomin bärs på skogens axlar hör också till respekten för människorna som lever av den. En mångfald av brukande skapar förutsättningar för biologisk mångfald. Det skogsbruk vi bedriver idag är något annat än var det var för 50 år sedan. Nyttan av det ser vi inte än (det tar någon generation till). Den Svenska modellen som vi arbetat utifrån de senaste 30 åren med balans mellan produktion och miljö har lett till att vi sprider ut hänsynen i landskapet och frihet under ansvar gör att staten inte har behövt spela överförmyndare. Men nu håller vi sakta på att gå in i ett övervakningssamhälle ingen av oss är betjänta av. Vi avsätter mer och mer skog till naturvårdsändamål, de frivilliga avsättningarna har ökat i Sverige från 330 tusen hektar till 1,4 miljoner hektar sedan 1996. 

Skogsbruket försöker hitta vägar till att få ett mer varierat brukande. Dock måste man få något tillbaka av det arbete man lägger ner och för att kunna utveckla naturvården krävs ett lönsamt skogsbruk. Skogsbruket har hittills inte utrotat någon art i Sverige och kommer troligen inte göra så heller då förutsättningarna förbättras för många arter med det arbete som faktiskt läggs ner, naturvårdsbränningar, naturvårdande skötsel, avsättningar och generell hänsyn. Jag är stolt över att arbeta åt Svenskak yrkan i dessa frågor då vi lägger stor vikt vid att bruka vår skog på ett hållbart sätt.

Skogar huggs ner, det stämmer. Men andra växer upp och växer till så att de blir tjänliga för nya arter. Det är lätt att stå vid utloppet från en sjö och se att vattnet rinner ut men det är svårare att ha koll på alla biflöden som rinner till. Särskilt som processen i skogen är så långsam att en generation är att för kort tid för att se skillnader. Vissa arter och miljöer kommer missgynnas och andra kommer gynnas av skogsbruket och vår mänskliga aktivitet, så kommer det alltid att vara hur vi än bär oss åt. Min fullständiga övertygelse är att vi idag har en rimlig balans mellan dessa värden och då inrymmer det både tretåig hackspett och kalhyggen. Det går att få gungbrädan i balans utan att behöva ställa människor arbetslösa eller klassade som miljöbovar bara för att man vill bruka sin skog.'

Samhällsnyttan och miljönyttan som den gröna, växande, kolatomen skapar måste vara det bästa sättet att nyttja våra möjligheter i detta landet. Dagligen använder ALLA människor produkter som kräver ett aktivt skogsbruk. Vi har utvecklat och fortsätter utveckla användandet av trädets fibrer för att bidra till vårt välstånd allt från husväggar till nanocellulosa. Här är vi världsledande! Låt oss fortsätta bygga på denna väg och utveckla metoder för att bevara naturen och bevara brukandet för människorna i den.

Fredrik Sätter, skogvaktare prästlönetillgångarna Härnösands stift