Ovilja diskutera den principiella frågan

Jonas Eek opinionschef
Foto: Marcus Gustafsson

SLUTREPLIK. Det är bra att kyrkoherde Öjermo nu har fått svar på sin fråga. Dröjsmålet i det svaret föranledde dock en mer principiell diskussion om kyrkan och partipolitiken, skriver Jonas Eek.

Först en generell punkt: Det är bra att kyrkoherde Öjermo nu har fått svar på sin fråga. Det var det egentliga ärendet. Dröjsmålet i det svaret föranledde dock en mer principiell diskussion om kyrkan och partipolitiken.

Därför ytterligare några punkter:

  • Daniel Tisell har problem med att jag ”svepande” hänvisar ”till slutsatser i en nyskriven bok som jag [Tisell] och de flesta läsare inte tagit del av”. Men att referera till aktuell teologisk forskning borde kunna anses vara ”standard procedure” i en debatt som förs mellan utbildade teologer. Bokens författare är dessutom välkänd docent och den är lätt att få tag på.
  • Tisell tycker också att jag målar med ”svarta penseldrag” att C ”driver felaktiga frågor ur teologisk synpunkt”. Det är inte sant. Vad jag gör är att återge slutsatsen att de politiska partiernas inblandning i kyrkopolitiken innebär att två olika uppdrag – att företräda det allmännas respektive det kyrkligas intressen – riskerar att sammanblandas och att så ibland sker. De konkreta exempel som Tisell efterlyser finns i boken på sidorna 245–259.
  • Vidare önskar Tisell att KT ska ”utvärdera alla nomineringsgrupper och inte bara dem med direkt koppling till ett politiskt parti”. Det är en rimlig önskan. Just i detta fallet är den dock malplacerad, eftersom den aktuella frågan gällde förtroendevalda knutna till Centerpartiet.

I stället blottläggs en konsekvent ovilja eller oförmåga att diskutera den principiella frågan om partipolitiken i Svenska kyrkan.

  • Tisell har rätt i att det finns argument som talar för en partipolitisk närvaro inom Svenska kyrkan. Det kan vara tryggt med innehållsdeklarerade förtroendevalda och vem vet vad som döljs bakom obundna nomineringsgruppers epitet som öppen, frimodig eller obunden? Men den poängen går om intet i och med Tisells föregående debattsvar, i vilket det deklareras att varken partiledning eller kyrkomötesgrupp ämnar följa den egna partistämman. Vad betyder centerstämpeln om man inte följer centerstämman?
  • En annan fråga som infinner sig är om Tisell har någon förståelse för argument mot sin egen hållning. Man får inte det intrycket. I stället blottläggs en konsekvent ovilja eller oförmåga att diskutera den principiella frågan om partipolitiken i Svenska kyrkan. Men det finns flera principiella invändningar mot politiska partier inom kyrkopolitiken. Även om vi kan landa i olika hållningar i sakfrågan bådar det inte särskilt gott att inte vilja erkänna invändningarna, kunna diskutera dem eller förmå förhålla sig till dem. Alldeles särskilt av en så erfaren och initierad kyrkopolitiker som Tisell.
  • Årets tematiska kyrkomöte var på många sätt en framgång, när en central fråga om kyrkans grunduppgift fick stå i centrum. Viktiga debatter om kyrkans undervisning fördes och angelägna beslut togs. Tisell tycker att KT borde uppmärksammat detta än mer. Men den som följer denna tidning delar nog inte den bilden. KT har en omfattande täckning av kyrkomötet, både inför, under och efteråt. Dessutom är det få som driver och uppmärksammar frågan om kyrkans undervisning lika frekvent och tydligt som denna tidning och dess ledarsida. Likafullt – många som lyssnade till i kyrkomötets debatt blev stundtals nedslagna av att somliga replikskiften tog tid, energi och glädje från det kyrkopolitiska till förmån för det allmänpolitiska.
Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.