Han menar att vår uppmaning till patentinnehavare och beslutsfattare i läkemedelsindustrin, att avstå från att ifrågasätta och motverka fattiga länders lagliga rätt att öka tillgången till läkemedel genom egen produktion eller import av generiska preparat, är farlig och kontraproduktiv.

Bakgrunden till vår uppmaning är att 70 procent av världens hiv-positiva saknar tillgång till bromsmediciner. Kravet från oss biskopar innebär att materiellt fattiga länder ska få del av läkemedel i enlighet med Världshandelsorganisationens (WTO) Trips-avtal (Trade-Related
Aspects of Intellectual Property Rights). Även om Trips är en komplicerad historia, är vårt krav inte särskilt kontroversiellt.

Vi hävdar bara att det i praktiken ska vara möjligt för låginkomstländer att kunna använda sig av Trips-avtalet. Vad Lars Gustavsson anser vara farligt är inget annat än vad WTO och dess 151 länder kommit överens om. Det finns några hoppfulla tecken, men de är alldeles för få. Enligt den information vi haft tillgång till, har flera läkemedelsföretag visat generositet genom att differentiera prissättningen av läkemedel utifrån betalningsförmåga. Läkemedelsindustrin har liksom regeringar, civilt samhälle och övriga aktörer ett gemensamt ansvar att människor ska få tillgång till behandling.
 
Lars Gustavsson hävdar att man inte kan kräva att företag ska stå för biståndet genom att lägga miljarder på forskning och sedan inte ta betalt för medicinen. Självklart måste läkemedelsföretagen få valuta för den risk man tar vid ny forskning. Men det är inte enbart läkemedels-
industrin som betalar för forskningen av antiretrovirala läkemedel bromsmediciner, eftersom både regeringar, internationella fonder, organisationer och övriga företag även bidrar till forskningen. Alla instanser, också läkemedelsföretag, har moraliskt ansvar för att behandlingen av hiv också når de mest drabbade länderna. 
Vi håller med Lars Gustavsson när han pekar på ett stort problem med dagens utveckling av övriga läkemedel. Största delen av människor i låginkomstländer blir helt förbigångna. Läkemedel är oftast prissatta på ett sådant sätt att de är utom räckhåll för människor i låginkomstländer. Enligt dagens modell betalas forskningen till stor del genom försäljningen av läkemedel vilket får som konsekvens att forskning styrs till områden där vinsten är som allra störst. Sjukdomar som drabbar materiellt fattiga människor blir därför mindre intressanta.

Antje Jackelén
biskop i Lunds stift

Hans-Erik Nordin
biskop i Strängnäs stift