Det som är förbjudet enligt svensk djurskyddslag är att slakta djur utan föregående bedövning. Halalslakt utförs dock redan i Sverige eftersom Sveriges muslimska råd accepterar bedövning.

Ulrika Knutson frågar sig om djuren lider mer av att slaktas utan föregående bedövning än med bedövning. Det behöver hon inte fundera över, svaret är ja. Att få strupen avskuren är mycket plågsamt för djuren då död genom blodförlust är både utdraget och smärtsamt. För ett vuxet nötdjur tar det omkring en minut att bli medvetslös efter att halspulsådrorna, luftstrupen och matstrupen skurits av.

Vidare menar Knutson att älgen på deras matbord stupat ”glad och nöjd”. Det är önsketänkande. Var fjärde älg som skjuts dör inte direkt. Antingen faller den först något hundratal meter från skottplatsen, alternativt måste eftersökas och går därmed en utdragen död till mötes.
Knutsons krönika är ett bra exempel på hur svårt det är för oss människor att förhålla oss till det uppenbara: djur är levande, kännande individer med liv som är viktiga för dem själva. Det finns ett ord, speciesism, som beskriver diskriminering på grund av art. Det är lika fel som rasism och sexism.