Det ligger en del i vad Christian Braw anför i Kyrkans Tidning 24/07 om socialdemokratisk kyrkopolitik. Men egentligen är problemet att politiska partier haft och fortfarande har så stort inflytande i kyrkan, inte minst i lokala kyrkoråd. Direkta och indirekta erfarenheter under några årtionden säger mig att socialdemokratin står för de största försyndelserna, manifesterat genom ett svårslaget rekord i nomineringen av politiker som inte är ett dugg intresserade av kyrkan.

I (förgäves) väntan på kyrkolagsändringar som kunde förbjuda partier och organisationer vilkas huvudsakliga verksamhet ligger utanför kyrkan, att ställa upp i kyrkoval, borde alla sådana partier gemensamt komma överens om att lämna kyrkan i fred. I (förgäves) väntan på detta borde partierna åtminstone avkräva sina nuvarande och blivande kyrkopolitiker en personlig programförklaring så att svaret på frågan ”Vad gör jag här?” åtminstone kan kläs i några sorts ord och i någon sorts handling. Som det nu är är det snarast just de fåtal kyrkopolitiker som vill något med sitt väljarmandat som tvingas ställa sig denna fråga.

Jarl Ingelf, Malmö