Kärlekens mirakel möjliggör miraklet att mannens säd möter kvinnans ägg så att mänskligheten fortlever.
Om kvinnan säger nej till mannens säd i sextio år dör mänskligheten ut, uttrycker Ranelid.
 
Det nya handboksförslagets vigselordning vill nu otydliggöra detta mirakel. Guds mångfaldstänk med man-hjärta-kvinna ska suddas ut från vigselordningen. Tidigare lovprisning platsar inte längre: Underbara är dina verk, Herre vår Gud, underbart har du skapat man och kvinna. Av din kärlek lever vi. Dig vill vi prisa för livet som oupphörligen förnyas.
Populistiskt och inkluderande agerar kommittén för att inte väcka anstöt, stressad av homolobbyn. Det tidigare givna ordet från Jesus ska inte heller få ta plats: Skaparen gjorde från början människorna till man och kvinna och så vidare.

De olika kyrkliga handlingarnas ritual ska samlas under samma tak. Därför blir det en dopordning, oavsett om det är barndop eller vuxendop, en ordning för begravning, och en för vigsel. Vigselritualet ska devalveras och göras könsneutralt.
 Men i Guds skapelse finns inga sexuella neutroner. Allt har laddning och attraktion som möjliggör den stora skapelsen: en ny människa.
Normen för detta är man-och-kvinna, sädescell och ägg. Gud är inte överandlig och gnostisk, utan bekänner sig till fysiologi, biologi och anatomi.
 När avsikten med äktenskapet inte längre ska anses vara till samhällets bestånd blir vigseln i grunden något annat. Istället för att på detta sätt platta till äktenskapet, detta underbara ramverk för barn och familj har jag ett bättre förslag: Biskopar i Svenska kyrkan, be kollektivt och representativt om förlåtelse för all oöm behandling som vår kyrka under tidens gång har utsatt personer med homosexuell läggning för!