Risk för massutträden om kyrkan sviker i skogsfrågan!

Sedan 1970-talet har jag som lekman och biolog varit aktiv i Svenska kyrkans miljöarbete, både lokalt och nationellt. Jag minns striden om hormoslyr och stora kalhyggen. ”Jorden är Herrens”, biskoparnas första miljömanifest 1989 -  bland annat om skogen! - fick Martin Lönnebo och jag i uppdrag att skriva underlaget till. 1992 startade vi Kyrkans miljövärn strax före FN:s stora miljö- och hållbarhetsmöte i Rio de Janeiro. Varje stift och jägmästare avsatte då ett ”frivilligt skogsreservat”, något vi med stolthet berättade om på Kyrkornas Världsråds förmöte i Brasilien.

Det har gått upp och ned för kyrkans officiella skapelseengagemang! Men under alla år har jag mött ett otal eldsjälar runtom i stift och församlingar. Mycket bra har gjorts och görs, praktiskt och teologiskt. Opinionen, både i och utanför kyrkan kräver dock betydligt mer. Det gäller framförallt vårt skogsbruk.

11 juni ska ju kyrkostyrelsen besluta om vilka förslag i kyrkans skogsutredning som den vill föra vidare till höstens kyrkomöte.  Om styrelsen föreslår kyrkomötet att göra bara lite eller kanske ingenting alls av utredningens förslag, ja, då missar Svenska kyrkan en historisk chans att gå i spetsen för ett robust skogsbruk som kan stå emot effekterna av de klimatförändringar som redan är här; ökad stormfällning, insekt- och mögelangrepp med mera. Ett skogsbruk som också skulle stärka både biologisk mångfald och kyrkskogens långsiktiga ekonomiska lönsamhet.

Det vore trist! I synnerhet som vi nu ser ambitioner i övriga Skogs-Sverige att på vetenskaplig grund tänka och göra nytt. Som till exempel i medlemsägda skogsbolaget Södra där ett par dussin anställda rådgivare står redo att hjälpa de markägare som vill ställa om till ”naturnära skogsbruk”.

11 juni kan i värsta fall bli en ödesdag som sänker kyrkans trovärdighet, minskar intresset för nya visionära biskopsbrev och riskerar leda till massutträden och stor besvikelse hos många i kyrkans kärngrupper.

Eller så blir det alldeles tvärtom:  Om kyrkostyrelsens majoritet den 11 juni föreslår att merparten av utredningens förslag successivt genomförs kan kyrkan ge tröst, styrka och hopp, inte minst för unga människor. Mycket talar för att vi då i stället får en tillströmning av nya medlemmar!

I vintras efterlyste jag här i KT fler inlägg av biskopar och andra teologer;  det kändes som om man lämnat walk-over. En opinion i kyrkan pläderar nu för en passiv hållning i skogsfrågan, kanske påverkade av den flora av skuggutredningar som beställts av dem som motsätter sig förändringar.

Vi är sannolikt många fler som hoppas och tror på djärva, framsynta beslut av kyrkostyrelsen.  11 juni blir en avgörande dag.

Stefan Edman
Biolog, hedersdoktor, författare