Vi vill ha en modig och klimatklok kyrka!

Kyrkomötet har fått en tjock utredning om skogsförvaltningen att läsa igenom och ta ställning till i höst. Utredningen är mycket gedigen med omfattande bredd och djup. Samtal har skett med ett mycket stort antal grupper: bl a har överläggningar initierats med företrädare för stiftens egendomsnämnder och utskott liksom med företrädare för samer och för Svenska kyrkans unga. Ett antal rundabordssamtal med forskare har genomförts. Dessutom har en studie om olika skötselalternativ av Svenska kyrkans skogar beställts från två forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU.   

Ett stort antal aktiva i församlingarna har som enskilda eller som grupper bidragit med synpunkter på de resultat som utredningen kontinuerligt presenterat på Svenska kyrkans hemsida. Den breda dialogen har givit olika intressenter möjlighet att ge sina synpunkter och perspektiv. Det har breddat utredningen, men självklart också gjort att en del av de förslag som presenteras är kompromisser. 

Remissvaren blev många, inte minst de nästan 1000 spontanremisser från bland annat församlingar, miljögrupper och enskilda personer, som i de flesta fall uppskattade förslagen eller beklagade att de inte gick längre. 

Utredningens kartläggning och förslag provocerade också. Handläggare i några av stiften tog initiativ till en egen utredning som presenterade ”alternativa resultat” från SLU. Detta är förstås uppseendeväckande och stötande för alla med kunskap om hur demokratiska utredningar i vårt land går till. I efterhand ställer sig inte heller Lantbruksuniversitets prefekt bakom ”skuggutredningen”. Detta hindrade inte att dessa resultat påverkade de beställande stiftens remissvar.  

Nu har kyrkomötet ett förslag från kyrkostyrelsen att ta ställning till. Vi har stor förståelse för att detta är en kompromiss och att det fanns en önskan om att nå fram till en skrivelse som en enig kyrkostyrelse kunde stå bakom. Vi ser kyrkostyrelsens ambition att vi ska gå mot ett skogsbruk där vi inser och vill göra något åt det miljönödläge vi befinner oss i och gör den tydliga markeringen, att det är stiften som konkret ska ta ansvar för detta.  Kyrkostyrelsens skrivelse har mötts på olika sätt, både med besvikelse över att det är för lamt och med ängslan för att det går för långt. Dessutom finns det förstås många som ser förslaget som rimligt och ställer sig bakom det. 

I Posk:s program (Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan) sägs tydligt att kyrkans skog och mark ska tillvaratas för ökad klimatnytta på både kort och lång sikt. Det ligger i linje med kyrkostyrelsens inriktning. Men många av oss i Posk:s kyrkomötesgrupp menar, att vi skulle kunna vara djärvare och mer konkreta i våra mål med skogsbruket i enlighet med skogsutredningens förslag. 

Vi motionerar nu till kyrkomötet om att minst 20 procent av skogen ska sparas för att skydda den biologiska mångfalden och för att öka den nödvändiga kolinlagringen. Vi vill också att ett nationellt råd för utveckling och uppföljning av frågor kring klimat- och biodiversitetskrisen ska inrättas, för att stiften på bästa sätt ska få kunskaper och stöd i det fortsatta arbetet med skogen. 

Vi vill att vår kyrka ska ha modet att vara ett föredöme för ett klimatklokt skogsbruk och ta vårt förvaltaransvar inför Gud och människor. Den lilla inkomstminskning som ett ändrat skogsbruk kan resultera i kan ses i ljuset av den oro som fanns när kyrkomötet tog en policy för börsplaceringar i början av 2000-talet. När oetiska placeringar rensades ut varnades för minskade intäkter, men så blev det inte. Det beslutet väckte respekt och fick efterföljare. Vi hoppas och tror att ett skogsbruk som, med Skogsutredningens förslag, drivs med blick på ekonomi, ekologi, socialt och andligt liv kan bidra till respekt för och mångas samhörighet med den kyrka som vi får vara en del av. 

Boel Johnsson, Gävle
Lisa Tegby, Umeå
Anne Olofsson, Norrköping
Barbro Wiskari, Tjörn
Johanna Öhman, Stockholm
Celina Falk, Luleå
Eva-Maria Munck, Stockholm
Per Lindberg, Skövde
Stig Axelsson, Arvika
Katarina Glas, Umeå
Tomas Jansson, Rättvik