Skogsfrågan, kyrkostyrelsen och den så kallade enigheten

REPLIK

Den 16 augusti kunde vi läsa på Kyrkans Tidnings webb att beslutet om kyrkostyrelsens skrivelse om skogen togs i enighet i juni. Frågan om vad enighet i våra demokratiskt valda organ egentligen står för blir därför aktuell och viktig att ställa. Det fanns inga reservationer och bara ett fåtal protokollsanteckningar på marginalen med ett undantag: Lisa Gerenmark (ersättare från Öka) lämnade en markering värd namnet.

Efter kyrkostyrelsens beslut har en hel del hänt. Motioner till kyrkomötet har skrivits från flera grupper som har beslutande representation i kyrkostyrelsen. Debattartiklar har skrivits och frågor har besvarats från samma håll. Det mullrade tidigt i leden om att åtgärder skulle vidtas efter kyrkostyrelsen, och så har skett. Den så kallade enigheten i kyrkostyrelsen verkar inte alls vara reell och det är viktigt att vi ställer oss frågan om varför så är fallet.

Trovärdigheten skadas och tilliten raseras när vi ignorerar de demokratiska regelverken. Om det nu är planerat att agera i en fråga efter ett sammanträde där frågan behandlas så bör det tydligt aviseras under sammanträdet genom yrkanden, reservationer och/eller protokollsanteckningar. Det är den moraliskt korrekta vägen att gå. Görs inte detta är det lätt för utomstående att dra slutsatsen att förtroendevalda i kyrkan inte vet vad de gör och det är förödande. Samtidigt är det naturligtvis möjligt att ändra ställningstaganden om det framkommer nya fakta och argument som inte var kända vid beslutstillfället. Vår uppfattning är dock att kyrkostyrelsen hade ett mycket gott beslutsunderlag på bordet redan i juni och det är varje ledamots ansvar att sätta sig in i det innan klubban går i bordet.

Öppen Kyrka är den nomineringsgrupp som agerat konsekvent genom hela processen sedan skogsutredningen presenterades. Dessutom är vi i Skiftets undersökning den enda nomineringsgrupp utan partipolitisk koppling och med ett heltäckande idéprogram för kyrkans verksamhet som fått epitetet BRA för en hållbar skogsförvaltning. Vi känner oss trygga i att vi under hela processens gång har hållit en konsekvent linje och haft en vaken attityd vid beslutstillfällena. Det ger en högre grad av trovärdighet.

Enighet kan vara bra i många sammanhang, men den måste vara ärlig och överensstämma med sanningen. Gör den inte det så har vi skapat en ny sorts enighet som mer påminner om feghet och undfallenhet. Då är inte bara trovärdigheten i fara utan även det demokratiska systemet. Det vore mycket olyckligt om sådant skulle sprida sig i den svenska folkkyrkan.

Birgitta Axelsson Edström och Karin Janfalk, 
kyrkomötesledamöter för Öppen Kyrka