Sekulär fundamentalism missar målet

Simon Sjögren, Karlstads stift
Jonas Ekströmer / TT

Det råder en oroväckande låg kunskapsnivå om religion, dess betydelse och samhällspåverkan.

För några veckor sedan presenterades SOU 2019:64, vilket är det av regeringen beställda betänkandet för hur man ska hindra nyetablering av konfessionella friskolor.

Utifrån debatten som uppkommit och den framställda problembilden kan det vara lätt att tro att det råder inflation på dessa skolor, samtidigt som debattörer lyckats med det kreativa konststycket att få skolorna att klandras för allt ifrån segregation till en ”religiös fostran.”

Men det enda det verkar råda inflation på är en dogmatisk, sekulär fundamentalism, vilken inte gynnar någon och garanterat missar målet.

Men detta är inte en enskild händelse utan en del av ett större mönster vilket visar på den oroväckande låga kunskapsnivån om religion, dess betydelse och samhällspåverkan.

Hur ofta hörs inte argumentation i linje med att ”religion är acceptabelt så länge det är privat”.

Problemet med argument som dessa är att de helt missar centrala dag av vad religion utgörs av. Religion är, precis som konst, moral, politik och kultur något som ebbar ut den nutida definitionen av privat och offentligt.

Religionen är varken offentlig eller privat utan påverkar oss människor där vi är.

Alltför ofta begår vissa debattörer misstaget och skapar en bakåtsträvande konservatism, då man försöker försvara en liberal, tillåtande samhällsordning och missar därmed målet.
 

Religion är, precis som konst, moral, politik och kultur något som ebbar ut den nutida definitionen av privat och offentligt.

Den sekulära staten måste finnas till för att garantera den rika flora av samhällsyttringar som faktiskt finns och mana till gästvänlighet för det vi än inte förstår.

Detta betyder inte att ”vad som helst är okej”, utan att grundinställningen är att man lyssnar innan man dömer.

Religion är inte oproblematiskt, utan som alla sociala fenomen pratar vi om komplexa frågor.

Men att sätta motsatsförhållande mellan religion och öppenhet, mellan tro och framsteg, mellan samfund och individ, är illa för när detta görs har man redan på förhand skapat sig en problembild vilken rimmar illa med verkligheten.

Precis som de flesta reagerar negativt på religiös fundamentalism bör vi även se problemen med den sekulära fundamentalismen då den dogmatiskt blundar för fakta, sporrar till fördomar och begränsar de rättigheter den är tänkt att försvara.

Debatten om konfessionella friskolor är aktuell här och nu men lär med tiden rinna ut i sanden när de för dagen politiska opinionspoängen är inhämtade.

Men det underliggande problemet, nämligen bristen på kunskap om religion och förståelse för religiösa fenomen, är ett återkommande tema. Vilket leder till att debatten blir snedvriden.

Men det är heller inget nytt fenomen att det man inte förstår får ta skulden när man inte ger sig tid att lyssna och samtala.

Historien visar dock vilken dålig metod det i förlängningen är.

Simon Sjögren
Karlstads stift

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.