Självständiga och starka församlingar – vart är vi på väg?

Frågan om en sammanslagning av fem församlingar i Stockholms stift ska utredas. Igen! Man ställer sig den för oss svenskar kända frågan: Vart är vi på väg?

För en kort tid sedan drev Stockholms stift under tidigare biskop att slå samman Storkyrkoförsamlingen, Adolf Fredriks församling, Johannes församling, Gustav Vasa församling och Matteus församling. Av dessa  gav fyra tydliga och officiella besked om att man inte ville sammanslås. Bara Gustav Vasa församling var positiv till detta.

Inom Matteus församling undersökte vi på egen hand vad våra församlingsbor önskade. Flera tusen svarade. Beskedet var tydligt: Matteus församling ville förbli självständig.

Men nu är frågan aktuell igen. Denna gång ska sammanslagningen först utredas. Nu, precis som förra gången, saknas ett klart svar på frågan varför församlingarna ska slås samman. Vad är syftet? Ska större enheter  ge ett bättre församlingsliv? Bättre resurser? Bättre ekonomi?

Har någon sammanslagning lyckats i Sverige?

Församlingen är den aktiva enheten inom stiftet som ska predika evangeliet och stå för allt församlingsarbete och den regelbundna praktiska religionsutövningen. Kyrkoordningens regler är tydliga. 

Nu är den viktigaste frågan hur vi behåller stödet från de positiva medlemmarna och får stopp på utträden. 97 procent deltar inte aktivt i församlingslivet men utgör ju förutsättningen för församlingens verksamhet i helg och söcken.

Församlingens arbete får sin förankring och uppskattas därför att det är lokalt och ger de mänskliga kontakter som många vill ta del av. Varje församling har sina sammankomster.

I Matteus församling finns ett stort utbud för de yngre barnen, körer för de halvgamla barnen, konfirmations- undervisning för tonåringarna och många musik-evenemang för oss äldre. Församlingen behöver själv erbjuda så många aktiviteter att det finns något för alla att besöka.

Svenska kyrkans medlemmar och ledning kämpade under lång tid för att stå självständiga utan statens överrock. Självständigheten innebär att kyrkans intressenter måste ta hand om sina församlingars medlemmar. Församlingarna ska visa förmåga att stå på egna ben. Församlingen ska till exempel döpa, konfirmera och erbjuda en trygg mötesplats för medlemmarna som gärna vill ha församlingens program att samlas kring.

Kyrkans medlemmar är oftast lokalt boende och intresserar sig för den dagliga verksamheten. Det fungerar bra hos Matteus och vilar i hög grad på att medlemmarna lär känna varandra och då träffas ofta vid kyrkans olika ­arrangemang.

Församlingarna har en central roll i Sverige genom att stå för stabiliteten med de uråldriga traditionerna, något som märks tydligt i juletid. Svenska samhället behöver en oberoende kraft som kan stå för värderingarna som behövs i mänskliga samhällen. Vad är rätt och vad är fel?

Behovet av tradition och stabilitet är stort. Kyrkan bidrar till harmonin mellan människor. Det är en viktig roll.

Vi, medlemmar och aktiva, som företräder kyrkan i olika sammanhang vill ha kvar vår självständiga och oberoende organisation. Vi tror inte att stordrift och sammanslagningar bidrar till kyrkans självständighet. I grunden är ju verksamheten  lokal och det ska den förbli.

Peter Frisk
volontär