Skärp vapenexportlagarna

Sveriges politik för global utveckling (PGU) skulle kunna vara ett unikt instrument för att bekämpa fattigdom och främja mänskliga rättigheter. Nu visar en ny rapport från civila samhället att Sverige på en rad områden bidrar till en motsatt utveckling. Det mest anmärkningsvärda är att mänskliga rättigheter och fattigdomsbekämpning åsidosätts för att främja svensk vapenexport. Avslöjandena om det svenska vapensamarbetet med Saudiarabien visar ett akut behov av en ny skarpare exportlagstiftning. Det är dags för våra politiker att bestämma sig för att Sverige inte längre ska vara världsmästare i vapenexport utan en stark och trovärdig röst för mänskliga rättigheter och demokrati i världen.
För snart tio år sedan enades riksdagen om Sveriges politik för global utveckling (PGU). Kärnan i PGU är att alla politikområden kan och ska bidra till utvecklingsmålen, till fattigdomsbekämpning och stärkande av mänskliga rättigheter.

PGU var en ambitiös och viktig överenskommelse som stöddes av alla partier och välkomnades av många kyrkor, bistånds- och fredsorganisationer. Men för att politikerna inte skulle låta PGU bara bli en fin pappersprodukt inrättades granskningsmekanismer. På olika sätt utvärderas hur väl den svenska politiken lever upp till PGU-målet. I dag släpper ett stort antal organisationer från det civila samhället en gemensam sådan rapport. Den visar att det finns mycket kvar att göra. PGU har tyvärr inte fått den starka ställning i beslutsfattandet som vi hade hoppats. Ett exempel på målkonflikter som lyfts i rapporten är kapitalflykten från utvecklingsländer. 2010 var 317 miljoner svenska bi­ståndskronor placerade i fonder i skatteparadis av det statliga riskkapitalbolaget Swedfund. Men den mest uppenbara bristen på samstämmighet ser vi när det gäller svensk vapenexport. Handel med vapen påverkar politiken för global utveckling negativt på minst fyra olika sätt:
1. Vapen används i kränkningar av mänskliga rättigheter. Även om den ursprungliga köparen är fredlig och demokratisk så har vapen lång livslängd och risken är stor att de kommer på villovägar.
2. Svensk krigsmaterialexport till diktaturer stärker deras legitimitet, vilket riskerar att försvåra en demokratisk utveckling.
3. Stora resurser till inköp av vapensystem sker alltid på bekostnad av andra behov som exempelvis fattigdomsbekämpning. Enligt FN skulle mindre än 5 procent av världens militärutgifter räcka för att bekosta uppfyllandet av alla millenniemål.
4. Den internationella vapenhandeln är också en viktig drivkraft bakom militär rustning och bidrar därigenom till krig och till att förvärra väpnade konflikter.

Kristna Fredsrörelsens samarbetspartners i Egypten, Västsahara, Palestina, Sudan och Sydsudan arbetar för fred och mänskliga rättigheter genom ickevåld. I Mexiko, Guatemala och Colombia arbetar vi för att på olika sätt stödja, skydda och stärka människorättsförsvarare, dvs människor som med risk för sin egen säkerhet arbetar för fred och mänskliga rättigheter. Sveriges politik för global utveckling kom till för att stärka och stödja de här människorna och deras arbete. Men den svenska vapenexporten bidrar i stället till att motarbeta de ansträngningar som görs för demokrati och frihet runt om i världen. Statistiken visar också att en allt större del av vapenexporten går till regimer som kontinuerligt och grovt kränker mänskliga rättigheter, regioner med stora fattigdomsproblem, krigförande stater och länder som lider av inre väpnade konflikter - i ljuset av detta framstår svensk utrikespolitik som hycklande.

På sikt är det både önskvärt och möjligt för Sverige att ställa om produktion och export av vapen helt. Men det finns också förändringar i den nuvarande lagstiftningen som är nödvändiga att genomföra nu. För det första måste den svenska regeringen sluta förhala den utredning om skärpt vapenexportlag som riksdagen initierade för över ett år sen och som ska göra det omöjligt att exportera vapen till icke-demokratier. Vi vill också att den nya exportlagen tar hänsyn till PGU och därmed försvårar vapenexport till fattiga länder med akuta utvecklings­-behov. Efter tio år är det dags att låta en riktig bra överenskommelse som Sveriges politik för global utveckling få den starka ställning den förtjänar.