Debatt
Skyll inte allt på koldioxiden
I ” Ett biskopsbrev om klimatet” som biskoparna står bakom, med understöd av Kyrkans Tidning, oroar de sig över koldioxidutsläppen.
Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
Koldioxid var livets gas (i vart fall stod det att läsa så i gamla kemiböcker), medan i dag betecknas gasen som mer eller mindre livsfarlig. Är det skrämselpropaganda, eller vet människor att det är så? Jag ställer mig tveksam till att det ligger kunskap bakom skrämselpropagandan då förvandlingen av livets gas blir till en livsfarlig gas.
Koldioxid tas upp av växterna och i växterna bildas bland annat olika sockerarter och cellulosa. Överskottet av syre lämnas tillbaka till atmosfären. Djur och människor andas in syre och andas ut överskottet i form av koldioxid. Fram till 1955 (enligt Linus Paulings: College Chemistry) var koldioxidhalten i luften 0,03 procent, en siffra som varit konstant i många tusentals år. I dag är siffran 0,038 och man antar att siffran kommer att stiga till 0,04 procent. Siffran är alltså prognostiserad.
Utnyttjar växterna i dag hela sin växtkapacitet? Varför är växtligheten längs våra vägar ofta kraftigare än växterna längre från vägkanten? Är det vettigt att hugga ned regnskog utan att återplantera? Slår naturen tillbaka med häftiga regn och översvämningar? Jag anser att man i dag lättvindigt skyller allt på koldioxid. I stället borde man stanna upp för lite eftertanke kring Guds skapelse.
Nils Ronquist
pensionär och kemiingenjör