Slopa kyrkans samarbetsavtal med EFS!

Cecilia Cervin

Samarbetsavtalen kom till för 60 år sedan. Nu är det dags att släppa taget om den tryggheten och våga något nytt!

Tidigare har jag  i Kyrkans Tidning efterlyst en hållbar motivering för de så kallade samarbetsavtalen med EFS. De ger EFS (0,2 promille av kyrkomedlemmarna) en särställning inom kyrkan. Jag har hävdat att man borde kunna arbeta tillsammans, på lika villkor, utan speciella avtal. Någon motivering för EFS särskilda privilegier har jag inte fått, varken från EFS eller från Svenska kyrkan. Det finns helt enkelt ingen!

I enrum erkänner präster även i ledande ställning att det förhåller sig så. ”Men det ligger mäktiga krafter bakom.” Vilka krafter? Kyrkopolitiska? Till vilken nytta? För vem? Dags för grävande journalistik kanske…

Hur blir det då för den lokala församling som åläggs att vara ”samarbetskyrka”?

Där kan man urskilja två linjer för församlingens verksamhet:

I Svenska kyrkan, folkkyrkan, står ”kyrkan mitt i byn” med särskilt ansvar för de boende, lokalt. De har ofta olika bakgrunder och erfarenheter. Detta är berikande för gemenskapen. Samtidigt är man öppen för alla, även utifrån, ”Grenarna är många…”

EFS består däremot av sina medlemmar, den egna kretsen, där man vuxit upp, som man delar med familjen, släkten,  barndomsvänner etc. Man har sitt eget ”varumärke”, EFS, som skall finnas överallt, i och på ”samarbetskyrkan”.

Gemenskapen kan förstås vara varm och innerlig, men kan också bli exkluderande, särskilt för kritiker av systemet.

Så möts varje ifrågasättande av avtalet - obs inte av EFS! - med bestörtning och tystas ner. ”Medlemmarna blir så ledsna!”  ”Det skadar EFS, och EFS är viktigast av allt”.

Teologen Paul Tillich talade om hur ”our ultimate concern”, det som blir viktigast i våra liv: organisation, karriär, ekonomi etc. kan bli/blir ett brott mot första budet.

Profant har tanken, i ett annat sammanhang, (DN) uttryckts så, att om organisationen blir viktigast av allt, då är man farligt nära sektbildning.

EFS avviker från kyrkans huvudlinje. Så har till exempel dess styrelse slagit fast att ”utlevd homosexualitet strider mot Guds vilja”. Enligt missionsföreståndare Kerstin Oderhem vill man närma sig Oasrörelsen som bland annat motsätter sig kvinnliga präster.

Sådant ryms inom Svenska kyrkan. Den exkommunicerar inte. Den tillåter inom sig många olika riktningar, även sådana som  avviker från huvudlinjen. Men frågan kvarstår: är dessa tendenser något kyrkan bör/vill belöna, alldeles särskilt?

Till EFS: samarbetsavtalen kom till för 60 år sedan. Nu är det dags att släppa taget om den tryggheten och våga något nytt! Kom och arbeta tillsammans med oss andra, under vårt gemensamma ”varumärke”: Korset! Inget annat!

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Taggar:

EFS

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Bosse Divander
Jag skulle bara kort vilja kommentera Cecilia Cervins debattartikel. I artikeln framställs EFS som en belastning för Svenska kyrkan, teologiskt och på andra sätt. Nu är det så att medan Svenska kyrkan kämpar med lägre och lägre antal gudstjänstbesökare, är det ofta fler människor med i samarbetskyrkornas aktiviteter. Jag vet detta efter några år som samarbetskyrkopräst på ostkusten. Litet föraktfullt skriver Cervin om släkt och familjer som bygger upp samarbetskyrkorna, då skulle jag vilja fråga vilka människor som bildar grund för de svenskkyrkliga kyrkorna? Tillfälluga dop- och vigselgäster?
Greger Stein
Cecilia skriver återigen om EFS "Särställning". Jag har ingen större koppling till EFS men är ändå förbryllad över denna bristande och oreflekterade kritik som verkar återkomma. Är inte Svenskakyrkan full av grupper med särställning? Där det slutits avtal av olika slag. Stiftelser, förbund och intressegrupper som varje år får ta emot riks/stifts/församlingskollekter (fast de bara utgör en bråkdel av församlingarnas medlemmar - om ens det!"). Vill Cecilia måhända ta bort dessa också? Det är ju orättvist att olika grupper ska få kollektmedel på olika villkor! Nej, då skulle jag snarare vilja se att SvK hade fler samarbetsavtal åt alla möjliga håll. Gynna de som vill och orkar driva engagerat församlingsarbete. Värna eldsjälarna även om de inte tycker som du och jag. I en tid av minskat engagemang så är eldsjälar kanske det vi behöver mest av allt.
Joen Gren
Lite kul läsa att Kyrkan inte exkluderar med tanke på behandlingen av präster och lekfolk som engagerar sig i Synoden eller Missionsprovinsen som bådar säger sig vila på evangelisk luthersk grund.
Anna
Både svenska kyrkan och efs har sina starkaste och svagheter. Men erfarenhet är att efs är bättre på att ta till vara på icke-anställdas engagemang och på att bygga gudstjänstfirande gemenskaper, vilket jag tror är något vi verkligen måste bli bättre på. Jag är övertygad om att vi lyckas bäst med vårat uppdrag om vi arbetar tillsammans, uppmuntrar varandra och stöttar alla goda initiativ.
Johan
SvK är politik och samtid, efs är tro och lära. Helt naturligt att man då vill skära loss problembarnet. Svk är duktiga på att inkludera men bara dem som tycker lika. Gör inte hedningarna likadant?
Anna
Efs finns inte bara till för dom egna medlemmarna, kollar man in statistiken så är väldigt många fler "människor i aktivitet" än vad det finns medlemmar. På flera håll, kanske särskillt där sv. kyrkan inte har en egen kyrka i byn så fungerar efsbönhusen som "en kyrka mitt I byn" och tjänar verkligen hela byar och samhällen. I teorin låter det vackert med att vi alla går samman under "korset". Men vad skulle hända i praktiken? Jag misstänker tyvärr att svenska kyrkans organisation skulle döda många bra grejer för tyvärr är min erfarenhet att många svenskyrkliga sammanhang har mycke svårt att låta verksamheter drivas helt av ideella, eller ens låta en "icke-anställd" ha nycklar till kyrkans lokaler, och ska det alltid finnas anställda med så begränsas det kraftig vad som hinns med. Ofta har dom anställda fullt på sina scheman så hur ska dom ha tid men nya initsiativ? Och i framtiden med krympande ekonomi och rekryteringssvårigheter så kan vi inte ha en kyrka som kretsar kring dom anställda. Vi behöver låta allmänna prästadömmet kliva fram och få ta ansvar på riktigt, är sv. kyrkan redo för det? Jag tror tyvärr inte det och därför behövs efs som egen organisationen inom svenska kyrkan
Iwona
Konstigt, att artikelförfattaren avslutar sitt skriveri med ord: "Korset! Inget annat!" medan dennes artikel innehåller allt annat än just detta. För övrigt: Överskottet av form framför substans är ett osmakligt fenomen och det gäller varje livets område. Och man behöver inte ens dra in Gud, för att veta, vad som är synd mot sunt förnuft samt fysisk och psykisk hälsa.