Härnösands stift är och har varit det stift som varit mest varsamt när det gäller sammanslagningar.
I våra överläggningar finns alltid ett underifrånperspektiv. Vi arbetar utifrån att initiativ och förändringsvilja ska komma från församlingarna själva. I några fall är man oense, men också där måste stiftsstyrelsen ta ett ansvar. Kan inte de enskilda församlingarna klara sin ekonomi och verksamhet måste något ske. Finns inte ekonomin kan inte heller församlingen existera. Då försvinner kyrkan från bygden.
Det största hotet mot våra församlingars fortlevnad är svårigheten att rekrytera förtroendevalda då kravet att det ska finnas människor som tar ansvar lokalt inte kan kompromissas. Ett annat hot är huruvida de små enheterna kan fullgöra alla uppgifter som åligger en arbetsgivare.

Det förvånar oss att Pelle Svensson inte inser att vi måste se över Svenska kyrkans organisation för att överleva. Kyrkomötet har begärt en utredning kring dessa frågor. Ett seminarium hölls under kyrkomötesveckan där olika idéer kom fram. Där fanns koncerntänkande med, där fanns en organisation på regionalnivå och där fanns den nuvarande organisationen med. Utan att någon höjde tonen.
De direkta felaktigheterna i Pelle Svenssons artikel, bland annat om att antalet anställda på stiftskansliet ökar, är trista men symtomatiska för den som hellre utdelar rallarsvingar än konfronterar fakta. Det vore välgörande för den kyrkliga debatten om inläggen mer bygger på kunskap än tro.

Per-Henrik Bodin
Karin Forsberg
Leif Nilsson
Freja Tjärnberg
Härnösands stift 
arbetsutskottet