Svenska kyrkan är för ödmjuk

Svenska kyrkans teologiska grund uttrycks: ”Idag finns en pågående dialog om hur kyrkan och teologin ska utvecklas. Svenska kyrkans demokratiska struktur tillåter oss att tillsammans förändra och forma tro och teologi i den värld vi lever ”. Grunden poängterar också ”Delaktighet i samhället”.

Jag är ”rookie” inom kyrkans beslutande församlingar. Kanske skulle jag gå med en skylt ”ny i befattningen” på AU-, kyrkoråds- och kyrkofullmäktigemöten. Undertecknad har gått en introduktionsutbildning för de politiskt valda i Svenska kyrkan.

Det är första gången jag är med om två separata och likaså parallella ”beslutslinjer”. Kyrkorådet som är folkvalt och den vigda kyrkoherden ansvarar inför kyrkofullmäktige.

Det är lärorikt! Det är fascinerande och respektfulla insatser som görs. Kyrkans värld öppnar sig mer och mer för mig och jag blir alltmer imponerad av hur kyrkan låter människan står i centrum på ett genuint sätt.

Sjukhusprästen Ida Hedberg presenterade för kyrkorådet sin verksamhet på Dalens sjukhus, där det finns 158 vårdplatser. Dialoger med de som är sjuka, anhöriga till sjuka och de som arbetar med sjuka. Sjukhusprästen Ida sa att hon inte sällan mötte kommentaren ”jag vet inte om jag ska vara med i Svenska kyrkan men ni gör ett så värdefullt arbete!”.

Likartade kommentarer möter jag när vänner till mig lite förvånat inser att jag är i såväl fullmäktige som råd och dessutom som vice ordförande, ”jag är inte kristen men Svenska kyrkan är viktig”.

Jag tycker att jag är en hyggligt upplyst samhällsmedborgare, men varje gång jag går på någon form av möte i kyrkans regi möter jag nyheter. Det är fantastiskt och lärorikt.

Ödmjukhet är en dygd. Men tanken slår mig flera gånger, att ödmjukheten är så stor inom Svenska kyrkan så alla insatser för dem som har det svårt, för dem som är ensamma, för dem som vill vara med, inte når ut till dem som inte redan vet var man söker information. I det för många människor upplevda ”informationsbruset” når inte de ödmjuka bevisen på viktiga insatser fram till den breda massan.

Nu kan jag börja beskriva det goda exemplet på sjukhuset, det initiala samarbetet med Hammarby IF om volontärteam till fotbollsmatcher, babysång med mera, med mera.

Vi är säkert många som kan berätta om det som görs, och ”öka delaktigheten i samhället” men det behövs en kommunikation som tydligare beskriver vad Svenska kyrkan uträttar och därmed ges möjlighet att reflektera.