Svenska kyrkan går före - Herren?

Beslutet i kyrkomötet ger oss en ny äktenskapslära skapad av och inrättad av människan. Å andra sidan är det inte första gången eller sista, förmodar jag, som den mänskliga självtillräckligheten och självgodheten överträffar Gud själv. Beslutet visar däremot tyvärr även att det kristna apostolatet går en dubiös framtid tillmötes i Svenska kyrkan. Eller snarare kanske det traditionella kristna apostolatet. Det nya apostolatet som gör "något nytt" där någon tydligen "går före" vår Herre själv och skapar något ännu bättre, något som Gud själv tydligen inte tänkte på eller kunde skapa, när han skapade allt ur ingenting, lyser allt starkare och klarare.

Jesus Kristus beskriver sig själv som vägen, sanningen och livet i Johannesevangeliet. Huruvida han fortfarande är vägen i Svenska kyrkan, kan man kanske fundera över, eftersom konsekvenserna av att någon "går före" onekligen skapar en viss oro och fundersamhet kring tilltron till Jesus Kristus som både vägvisare och vägen själv. Men vad vet jag, kanske har vår Herre gått vilse i våra mörka och djupa skogar här i Sverige och behöver en lokal vägvisare som känner till det svenska vägsystemet.

Vad jag däremot vet är att en väg behöver gränser för att kunna definieras och kallas för en väg. Utan gränser finns ingen väg. Således är vår Herre, enligt honom själv, inte icke vägen, osanningen eller döden. Förutsatt nu att han fortfarande är livet och sanningen i Svenska kyrkan. Kanske får vi i kontextualismen och Riksdagens namn mer information om detta vid nästa kyrkomöte nu när vi inte längre följer utan går före och skapar "nya vägar". En sak är i varje fall säker. Storsvenskheten har nått nya oanade höjder i och med det senaste kyrkomötet. Förhoppningsvis drabbas vi inte av svindel nu när vi skall visa den "nya vägen" för hela den kristna världen. En värld som fortfarande verkar vara mer intresserade av att följa Vägen än att gå på "nya vägar".

Den allvarligaste invändningen mot beslutet, förutom att man bortser från direkta Jesu-ord, är kanske att man faktiskt inte tror att en allsmäktig god kärleksfull och skapande Gud kunde ha uppenbarat denna "nya väg" i den heliga Skrift, om han så hade velat. Att mena att en omnipotent Gud inte har kunnat ge oss denna nya sanning på grund av kulturella, historiska och kontextuella strömningar genom historien, skapar tyvärr bara ännu fler, större och viktigare frågetecken kring både beslutet, dess påhejares syn på Gud, men framförallt vår kristna kyrkas framtid. Frågan,"har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården?", ekar återigen starkt i luften - samtidigt som handen fattar äpplet. Det ser ju ut att vara så gott, så gott...

Tomas Österberg
Verbi Divini Minister
Svenska kyrkan