Svenska kyrkans biskopar: Fördöm den etniska rensningen nu

Den ena regeringen efter den andra — också i Europa — skärper nu tonen mot Israels våldsamma framfart på Gaza-remsan, och på Västbanken. Nu senast Irland, Spanien, Luxemburg, Nederländerna och Norge. Men Sverige ligger lågt. Och Svenska kyrkan mumlar.

Att det ena landet efter det andra skärper tonen är inte så konstigt. Efter mer än ett och halvt år av ett fullskaligt israeliskt anfall mot palestinierna i Gaza som svar på Hamas terrorattack den 7 oktober 2023, och fortsatta trakasserier, inklusive materiell förstörelse och dödande, på Västbanken står det klart för fler och fler att det för Israel handlar om att rensa dessa landområden från palestinier.

Enligt statsvetaren Denis Charbit tänker den israeliske premiärministern Benjamin Netanyahu helt enkelt återkolonisera Gaza och Netanyahu gör i sina tal återkommande referenser till Donald Trumps förslag om att förvandla Gaza till Mellanösterns riviera — en lyx-playa utan palestinier. Det övergripande målet för Israel är att kontrollera alla territorier som nu är palestinska och därmed förhindra alla möjligheter att bilda en palestinsk stat. Varje hot mot staten Israel ska på detta sätt utplånas genom att den palestinska befolkningen deporteras från Gaza och från Västbanken, om det inte räcker med att göra livsvillkoren odrägliga genom rädsla, hunger och törst och genom fortsatt dödande för att bli av med dem.

Det hela måste ses som en medveten strategi för att utplåna ett samhälle och fördriva dess folk. Etnisk rensning måste ses som den inte längre outtalade utan högst explicita målsättningen.

Land efter land höjer rösten och kräver att utplånandet av palestinier på Gaza-remsan — men också på Västbanken — stoppas. Det räcker nu. Etnisk rensning som bär tecken på folkmord menar nu land efter land ska fördömas. Land efter land, utom Sverige som håller låg profil. Det senare är kanske inte så underligt. Den svenska regeringen vilar tungt på ett parti som bygger på idén om ett etniskt homogent Sverige.

Vad som är mer obegripligt är däremot Svenska kyrkans mumlande. Det finns en tradition av att ta ställning. Så gjordes exempelvis när det handlade om apartheid i Sydafrika. Varför denna ovilja eller oförmåga att ta ställning nu? 

När Svenska kyrkans biskopar gör ett uttalande sägs egentligen ingenting. Biskopsmötet lyckas säga att det vore bra om kriget upphörde, att Israel och Hamas ska ta sig samman och sluta fred och att människor i Gaza omedelbart bör får humanitärt bistånd. Alla ska göra sitt bästa för att allt ska bli bra. 

Inte ett ord om den folkfördrivning som staten Israel orkestrerar. Om biskopskollegiet inte kan enas om det förkastliga i detta borde det kanske sägas. Säg i så fall att några biskopar menar att ett visst mått av etnisk rensning är acceptabel, i alla fall om den genomförs av staten Israel. Säg då också att andra biskopar menar att etnisk rensning inte är acceptabel, inte ens om den genomförs av staten Israel. Jag måste nämligen tro att det finns åtminstone någon biskop som inte ser det som sker i Gaza och på Västbanken just nu som rättfärdigt.

Patrik Fridlund, 
Lund