Ta ansvar för fel som begåtts

Kritiken mot tallplanteringsprojektet i Niassa i Moçambique har varit känd i flera år och finns dokumenterad i flera rapporter. I en rapport som Fian International nyligen publicerat framgår att en av de allvarligaste konsekvenserna av den här storskaliga trädplanteringen är att befolkningen har förlorat tillgång till odlingsbar mark, så kallade machambas, där de odlar mat till husbehov. Småskaligt jordbruk är nämligen den viktigaste källan till försörjning i den här regionen.

I många samhällen har Chikweti, som skogsbolaget heter, tagit åkermark och betesmark från lokalbefolkningen och planterat träd i tätbefolkade områden trots att företaget hävdat att det skulle använda avskilda och glesbefolkade områden. En utredning som den moçambikiska regeringen gjorde år 2010 visade att Chikweti vid den tiden hade lyckats lägga beslag på 30 000 hektar på laglig väg och dessutom 32 000 hektar på olaglig väg.
Det förekommer också uppgifter om att Chikweti mutat lokala ledare, erbjudit dem jobb och satt upp dem på lönelistan för att kunna komma åt mark.

När Chikweti och andra skogsbolag har etablerat sig i Moçambique har man lovat att det ska skapa arbetstillfällen. I början av 2012 hade Chikweti cirka 1500 anställda. Men ofta handlar det om tillfälliga anställningar. Arbetet på planteringarna är hårt, men lönen som betalas ut är minimilönen, vilken motsvarar ungefär 66 euro per månad. Vid upprepade tillfällen har det varit konflikter angående försenade löneutbetalningar. Arbetarna uppger också att det kan vara långt att ta sig till arbetsplatserna och att de själva måste stå för nödvändig utrustning såsom handskar och stövlar.

Skogsbolaget Chikweti ingår som ett av flera bolag i Global Solidarity Forest Fund, den globala skogs- och solidaritetsfonden. Det var Västerås stift som år 2006 lade grunden för fonden genom att satsa 70 miljoner kronor från stiftets skogsbolag. Tanken var att fonden skulle bidra till hållbar utveckling i Moçambique samtidigt som den skulle ge en möjlighet för stiftet att förvalta sina pengar på ett etiskt försvarbart sätt. Men snarare än hållbar utveckling har trädplanteringsprojektet i Niassa skapat konflikter och matbrist i regionen.

När tre representanter från bondeorganisationen Unac - som är Afrikagruppernas partnerorganisation - i oktober besökte Västerås stift krävde de att få se dokumentation över marktillgångarna i Niassa samt dokumentation över vilken miljöpåverkan trädplanteringsprojektet har. Vidare framförde Unac frågan om kompensation till dem som blivit av med sin jord på ett olagligt sätt till följd av trädplanteringarna. Västerås stift kunde inte ge besked i någon av dessa frågor. De hänvisade först och främst till att de inte haft tid att förbereda sig inför mötet och inte hunnit läsa Fians rapport. Västerås stift menade vidare att bolaget hade fått en ny ledning under 2011 och att det nu gällde att blicka framåt. Men företrädarna för Unac ansåg inte att ledarskiftet inneburit några förändringar för lokalbefolkningen.

Det enda besked som kom vid mötet var att stiftsjägmästaren, som är styrelseledamot i Global Solidarity Forest Fund, ska framföra kraven från Unac vid nästa styrelsemöte i mitten av november.
Det är anmärkningsvärt att Västerås stift, som varit engagerat i biståndsprojekt i Moçambique sedan 1980-talet, inte har agerat tidigare trots att kritiken mot trädplanteringarna som sagt har varit känd i flera år.

Det är hög tid att Västerås stift och andra investerare tar sitt ansvar och rättar till de fel som har begåtts. Situationen är akut och den hungriga befolkningen som förlorat sin mark ser fram emot att få svar på sina frågor från stiftsjägmästaren efter nästa styrelsemöte. Även den svenska regeringen bör agera och göra en översyn av vilka effekter som sådana här skogsprojekt, som främjas av det svenska biståndet, kan få för lokalbefolkningen.
Magnus Gustafson,
frilansjournalist och styrelseledamot Örebro Afrikagrupp